Två representanter för Naturskyddsföreningen gick (4/5) till attack mot förbättringar av kärnkraften och ville påskynda en avveckling.
Tonen var oresonlig. Särskilt störande var påståendet att "när kärnkraftsindustrin nu använder klimatfrågan som svepskäl för sina egna intressen svänger centerpartiet och kristdemokraterna". Men c och kd kan fatta egna beslut - utan att falla för någon annans svepskäl. Om det nu ens finns några.
Tonen var oresonlig, men ändå en mild fläkt mot den storm som årets första nummer av Sveriges Natur försöker skrämma medlemmarna med.
Strömavbrottet i Forsmark i juli förra året har rubriken "Slumpen stoppade härdsmälta". Om man hade frågat en expert hade man fått veta något helt annat.
När professor Björn Karlsson intervjuades i SvD (4/3) sade han: "(...) att jämföra med Tjernobyl går bara inte. Då skulle man behöva stapla så många OM på varandra att det inte är realistiskt. Och även vid en härdsmälta drabbas inte ens närboende något vidare. Bland annat för att det finns en inneslutning. Det fanns det inte i Tjernobyl, men i Harrisburg där inget kom ut trots härdsmälta"
En artikel om borrning efter uranmalm har rubriken "Jakten på dödens sten". Där görs en koppling mellan tidigare borrningar och missbildade renkalvar. Men någon sådan finns inte, enligt geologen Gustav Åkerblad.
I början på 90-talet var jag ordförande i Naturskyddsföreningen i Östergötland, men avgick när jag inte längre ställde upp på antikärnkraftslinjen. Nu har jag även gått ur föreningen - trots 37 årsböcker i bokhyllan.
Det är sorgligt. Men det finns glädjeämnen.
Den 4 maj kom en internationell rapport om åtgärder för att minska växthuseffekten. I sammanfattningen jämställs energieffektivisering, förnybar energi, koldioxidinfångning och lagring samt kärnkraft.
Gösta Törnkvist