Landstinget anser sig tvingade att spara över 320 miljoner för att budgeten inte är i balans. En åtgärdsplan för detta är nu presenterad. Rätt så, för enligt lagen ska en budget upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna, även om kommunallagen också medger att undantag från detta får göras vid särskilda skäl.
Men enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet en god hälsa och en vård på lika villkor, för hela befolkningen. Om denna del av lagen, själva syftet med vår offentligfinansierade vård, är det märkligt tyst i den politiska debatten. Från s-oppositionen krävs regelrätta ransoneringar av vårdutbudet i syfte att få budgetbalans. Men hur är det då med den lagliga skyldigheten att uppnå en vård på lika villkor för hela befolkningen?
Lagstiftarens möjlighet till tillfällig avvikelse från balanskravet gäller exempelvis vid en nödvändig omstrukturering. Efter 12 års vänsterstyre kan en sådan motiveras. Jag föreslår därför - lägg ner centrumbildningarna. Återupprätta rollen för verksamhetsansvariga att stå i direkt förbindelse med folkvalda sjukvårdspolitiker.
Centrumbildningar i vården har en socialistisk förlaga, som med toppstyrning medvetet ökar detaljregleringen av verksamhetens innehåll. Skenbart underlättas för politikerna att samtala med några få centrumledningar i stället för med många fler verksamhetsföreträdare.
Men politiker som vill lyssna till, lära, förstå och ha en dialog med verksamheten måste ha det mera direkt med denna. Administratörer i konstgjort sammansatta medicinska strukturer fjärmar lätt i sina analyser politikerna från vardagens verklighet. Välfungerande vård utgår från hög kvalitet i det unika mötet mellan patient och vårdgivare. Störningar av olika slag i det dagliga arbetet med patienter ska inte riskera att "filtreras bort" av en onödig extra nivå av sjukvårdsbyråkrati innan budskapen når beslutande politiker.
Överbyråkratisering med centrumstrukturer för all vård har, enligt min mening efter över 30 års erfarenhet i verksamheten, påverkat hälso- och sjukvårdens utveckling negativt. Centrumbildningarna har inte sällan skapat irritation hos verksamhetsföreträdare, kostat onödiga resurser och, uppenbarligen, på inget sätt hjälpt upp budgetarbetet.
När nu väljarna glädjande nog i valet 2006 ville se en förändring av sjukvårdspolitikens inriktning har vi ett bra läge att göra oss av med kvarvarande kostnadsdrivande strukturer som hämmar kvalitetsutvecklingen i den östgötska hälso- och sjukvården. Den nya majoriteten bör nu ta vara på denna chans att reducera landstingsbyråkratin, i stället för att med försåtliga lockrop från oppositionen dras in i en s-märkt ransoneringsiver bland såväl sjukdomar som hårt arbetande och väl behövd vårdpersonal.
Finn Bengtsson