Det är hög tid att vi agerar i tjänstebilsfrågan. Med ett snart och resolut agerande finns stora vinster att göra, inte bara för förarna och företagen, utan framför allt för klimatet.
I dag svävar 220 000 tjänstebilsförare och deras företag i ovisshet om vad som kommer att hända när skattereduktionerna för bilar som drivs med etanol, gas eller el försvinner 1 januari 2012. Det är inte hållbart. Varken för det svenska näringslivets pressade ekonomi, eller för klimatet.
Utan nya regler väntar om 18 månader en skattesmäll för de 62 000 tjänstebilsförare som i dag kör en miljöbil och för deras företag. Varje dag som går utan tydliga lagar och definitioner skapar osäkerhet och är en förlorad dag för miljön.
Sedan förra seklet har ekonomiska miljöstyrningar kommit och gått. Dagens skatterabatter styr köparna till dyr hybridteknik och törstiga etanolbilar, som sedan fultankas med bensin beroende på dagspris. En bil som hypotetiskt går på vatten omfattas i dag inte av subventionerna. Det gör inte heller bilar som drivs med klimatneutral diesel. För det är fel teknik i lagstiftarens ögon.
De bilar företagen köper i dag kommer ut på andrahandsmarknaden efter tre till fyra år. Väl där övergår de sedan i privat ägo under 10-15 år. Tjänstebilsreglerna styr på det viset hela den svenska vagnparken. Det är dags att regeringen avskaffar de teknikstyrda skattesubventionerna för tjänstebilar. Allt fler länder i Europa går mot teknikneutral koldioxidbeskattning och uppmuntran för företag och privatpersoner att välja modeller med mindre och snålare motorer.
Om företagen redan i dag visste att det kommer att bli dyrare att ha bilar som släpper ut mycket koldioxid per kilometer, skulle bilparkerna snabbt styras mot mer energi- och kostnadseffektiva alternativ. Det skulle ge en omedelbar koldioxidvinst, både på kort och på lång sikt.
Regeringen har tagit ett steg i den riktningen genom att nya miljöbilar nu befrias från fordonsskatt under de första fem åren. För att fortsätta styra bilköpen mot låg klimatpåverkan, föreslår jag att tjänstebilsbeskattningen utformas med ekonomiska morötter för koldioxidutsläpp under 120 och piska över 140 gram. Gärna i en lutande skala med lågt förmånsvärde när koldioxidutsläppet är noll och högt när utsläppet är stort.
De subventioner som idag gynnar enskilda tjänstebilsförare skulle göra bättre nytta i satsningar till utbyggnad av tankställen för alternativa bränslen. Etanolpriset bör också sättas så att det alltid lönar sig att köra miljösmart i stället för att fultanka. Det kan också finnas skäl att diskutera övergångsregler för de som har miljöbil enligt nuvarande regler för att undvika en skattesmäll för dem och företagen.
En ändring från teknikstyrning till miljöstyrning är det snabbaste sättet vi alla blir miljöbilsförare på. Därmed skrotas miljöbilsbegreppet.
PER JAMESON (M), LANDSTINGSPOLITIKER OCH KANDIDAT TILL RIKSDAGEN