Replik på Yvonne Anderssons debattartikel den 17 augusti:
Debatten har gått het kring förslaget till nya sjukskrivningsregler från Socialstyrelsen och försäkringskassan. Bakgrunden är höga kostnader för sjukskrivningar och utredningsdirektiv som spänner över båda regeringarna. Mitt eget parti socialdemokraterna tillsatte utredningen som nu landat.
Jag kan inte säga att jag jublar över förslagen, den rätta vägen måste främst vara att angripa orsakerna till sjukskrivningar, inte att rycka undan benen för de sjukskrivna på ekonomisk grund. Att ge ökade möjligheter till rehabilitering, företagshälsovård och en god arbetsmiljö som start på processen mot minskade sjukvårdskostnader är den enda långsiktigt framgångsrika vägen, inte att rycka undan mattan på enskilda individer som hamnar mellan myndigheternas stolar.
Jag är politiker på lokal nivå och har inte deltagit i beslut om de åtgärder som föreslås. Yvonne Andersson däremot är sedan lång tid rikspolitiker och är en förlängd arm till den nuvarande alliansregeringen. Att då krypa bakom att det var föregående regering som tillsatte utredningen är ett uppenbart fegspel av Andersson. Artikeln andas en taktiskt vacklande hållning och pendlar mellan medhåll och mildrande skrivningar. Låt oss tala klartext, det finns populistiska drag i texten. För att travestera något, det går aldrig att klistra andras affischer över de egna, det gäller alltid att våga stå för sin egen politik.
Att kristdemokraterna själva ingår i en koalition som har diskuterat ytterligare en karensdag och kraftfullt försämrat arbetslöshetsförsäkringen nämns givetvis inte, inte heller att den valda vägen har en fortsättning. Hårdare tag i linje med den politik som syftar till att överföra resurser från dem som redan har en svår situation till dem som har ett överflöd - överskottet i sjukförsäkringen ska ju enligt Anders Borg (m) finansiera ett ökat jobbavdrag.
Det vore bra om Andersson och alliansen visade resultat genom att i förstone stärka rehabiliteringsmöjligheter och ställa krav på obligatorisk företagshälsovård. Med dessa resurser på plats kan arbetet med att sänka sjuktalen och kostnaderna för sjukförsäkringen bli framgångsrikt.
Utgångspunkten i resonemangen om sjukskrivningskostnaderna måste också vara att alla har en önskan om återgång i arbete, men alla kan inte nå dithän. Ökad stimulans till arbetsgivare som anställer/rehabiliterar långtidssjuka, detta i form av lönebidrag eller liknande är ytterligare en väg till framgång. Likaså behöver det finnas möjligheter att vara sjukskriven på andra procentsatser än nuvarande 25, 50 och 75 procent, då kan återgången i arbete ske mjukare och stegvis, med minskad risk för misslyckanden.
Richard "Nicke" Bremer