Skyddet för den personliga integriteten är viktigt och det finns få områden där det är så angeläget att värna den enskildes integritet som sjukvården. Olika förändringar har kommit att hota sekretesskyddet inom sjukvården och både staten och landstinget i Östergötland bör motverka den här utvecklingen.
Sjukvårdens journaler innehåller känsliga uppgifter om patienternas fysiska och psykiska hälsotillstånd, varför patientuppgifter skyddas av stränga sekretessregler. När ett landsting ingår vårdavtal med en sjukvårdsentreprenör är det dock vanligt att man skriver in i avtalet att landstingets tjänstemän ska ha fri tillgång till icke avidentifierade journaler avseende enskilda patienter. Landstinget vill granska att vårdgivarna verkligen utfört den vård de fått betalt för.
Begär landstingets tjänstemän in patientjournaler får de ofta del av en stor mängd överskottsinformation. För att kunna bedöma om psykiatrikern har fått rätt betalning behöver landstinget veta hur många behandlingstillfällen en viss patient genomgått, men inte hur patientens barndom gestaltade sig.
Visserligen överförs sekretessen formellt till den som reviderar vårdgivare, men hur omfattande sekretesskyddet i praktiken blir avgörs av hur landstinget har organiserat sin granskande verksamhet. Om en stor mängd tjänstemän har tillgång till journalerna ökar risken för läckor, Om landstinget däremot ålägger endast enstaka personer att svara för granskningen och utfärdar interna regler som förbjuder dessa personer att lämna uppgifterna vidare inom landstinget kan man minska risken för att sekretesskyddet urholkas. Detsamma gäller om landstinget undviker att begära in patientjournaler för granskning.
Att privata vårdgivares journaler kan granskas av landstingets tjänstemän kan även utgöra en konkurrensnackdel. Patienterna uppskattar rimligen inte att integritetskänsliga uppgifter riskerar att lämnas till tjänstemän utanför vården och den landstingsdrivna vården behöver inte lämna ut journaler för ekonomisk granskning.
Ett alternativ vore att ge Socialstyrelsen i uppdrag att hjälpa landstingen med granskningen. Om landstinget vill granska patientjournaler hos en viss vårdgivare skulle Socialstyrelsen kunna infordra journalerna och besvara landstingets frågor. Därmed skulle endast en trång personkrets inom Socialstyrelsen få del av överskottsinformationen.
I avvaktan på en sådan lösning menar vi att landstinget i Östergötland bör vara ett föredöme och dels säkerställa att endast mycket få tjänstemän har rätt att ta del av journalhandlingar i granskningssyfte, dels visa stor återhållsamhet när det gäller att begära in icke avidentifierade journaler. Patientsekretessen måste värnas.