Vid måndagens extrastämma på Östgöta Correspondenten går det traditionsstolta släktföretaget i graven, visserligen med bolagsnamnet kvar men nu inte längre i släkten Ridderstads ägo utan reducerat till ett dotterbolag inom den växande mediekoncernen NT i Norrköping.
Det finns både förespråkare och förklaringar till ägarskiftet, men vi är många som inte gillar utförsäljningen. Det svider i ens Corren-hjärta efter att ha upplevt 17 lyckosamma år på företaget.
Bilden var en helt annan när jag slutade som vd 1990. Då fanns långt framskridna planer på ett samgående med NT men den gången på lika villkor och med Corren som tongivande part - tack vare klart större upplaga och betydligt starkare ekonomi. Sedan dess har bilden svängt och NT vuxit till en mediekoncern.
Det är på sin plats att ära och hylla släkten Ridderstad, som skapat och framgångsrikt drivit Östgöta Correspondenten, länge flaggskeppet på den östgötska tidningsmarknaden och alltjämt upplagemässigt störst.
Det var ingen Ridderstad som startade tidningen, det gjorde Henrik Bernhard Palmaer, men det var hans partner Carl Fredrik Ridderstad som tog över redan 1840 och sedan med stor kraft byggde upp och utvecklade Corren.
Sedan dess, i hela 168 år, har det funnits Ridderstadare i tidningsledningen.
Särskilt vill jag salutera två giganter inom den tidningsägande Ridderstad-släkten - tidningsuppbyggaren C. F. Ridderstad med hela 46 arbetsfyllda verksamhetsår bakom sig och hans sonson Eskil Ridderstad, Majoren kallad, verksam i ett halvt sekel. Båda var något av allt-i-allo på toppnivå, både vd och chefredaktör. Kraftkarlar med en enorm arbetskapacitet.
Stort tack till släkten Ridderstad för en långvarig och trogen gärning som tidningsägare. Tidningen Östgöta Correspondenten lever ju vidare, med förhoppningsvis fortsatt vitalitet och frejdig journalistik i, som man hoppas, bibehållen självständighet.
Arne Argus