Regeringen fortsätter att straffa studenter som vill arbeta extra under studietiden genom att behålla fribeloppsgränsen. Reglerna om att studiemedlet sänks när man tjänar mer än fribeloppsgränsen gäller även under sommaren då studenten normalt inte har studiemedel.
Men för studenter är extraarbete ett bra sätt att få eller behålla kontakt med arbetsmarknaden. En förklaring till arbetslösheten bland akademiker är att de saknar arbetslivserfarenhet. Men om studenten jobbar för mycket under studietiden reduceras studiemedlet. Och utan studiemedel får man jobba så mycket att man inte klarar studierna. Ett klassiskt moment 22.
Lösningen har för många studenter blivit att arbeta svart. Att fribeloppsgränsen är orsak till mycket svartjobb har bland annat Skatteverket uppmärksammat i rapporten Svartköp och svartjobb i Sverige. Kartläggningen visade att studenter inte vill mista den trygghet som rätten till studielån ger på grund av de ofta osäkra extraanställningarna och att detta bidrar till att en fjärdedel arbetar svart.
Under sommaren får studenter oftast inget studiemedel. Den ekonomiska lösningen är naturligtvis att arbeta mellan terminerna. Både studiebidraget och studielånet påverkas dock av fribeloppet, studiemedelssystemets "tak". Inkomstprövningen är konstruerad så att studenten som jobbar under sommaren för att försörja sig, löper stor risk att tvingas återbetala studiemedel på hösten. Är det verkligen rimligt?
Alliansregeringen säger sig vilja återupprätta arbetslinjen samt premiera arbete framför bidragstagande. Man kan fråga sig om det inte borde inbegripa också studenter som vill arbeta. Vi vet att Sverige står inför stora utmaningar när det gäller pensionsavgångar under de närmaste åren. De relativt fåtaliga 80-talister som ska ta sig in på arbetsmarknaden kommer att behövas för att många företag inte ska lida brist på arbetskraft under de närmaste åren. När allt färre ska försörja allt fler krävs det att än större kraft läggs på att öka arbetsutbudet bland framtidens arbetstagare och företagare, nämligen studenter.
När Kina, Indien och andra länder växer är en av Sveriges största konkurrensfördelar att vi har högutbildade människor som jobbar. Att i det läget försvåra för människor att studera och samtidigt ha kontakt med arbetsmarknaden utgör en stor risk för Sverige. Det borde utbildningsministern och ordföranden i globaliseringsrådet, Lars Leijonborg, vara medveten om. Regeringen bör avskaffa fribeloppet, för samhällsekonomins såväl som för de enskilda studenternas skull. Vi hoppas att viljan finns.