I dag håller regeringen en remisshearing angående ändringar i lagen om anställningsskydd (LAS).
Traditionellt brukar arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen ställas mot varandra när förändringar i LAS genomförs. Det är hög tid att flytta fokus till en annan intresseavvägning, den mellan arbetstagare som är väl etablerade på arbetsmarknaden och arbetstagare som står utanför. Fler behöver komma in och stärka sin position på arbetsmarknaden.
Mot den bakgrunden välkomnar jag det förslag till förändringar i LAS som innebär att arbetstagare som fyllt 45 år inte längre ska kunna tillgodoräkna sig extra anställningstid vid turordning i samband med arbetsbristuppsägning, vid företrädesrätt till återanställning och vid beräkning av skadestånd i samband med felaktiga uppsägningar eller avskedanden.
Den beräkningsregel som gäller idag medför att det i praktiken kan kosta mer för en arbetsgivare att ha anställda som fyllt 45 år. Risken finns att arbetsgivare finner det mindre attraktivt att anställa äldre arbetskraft.
Bestämmelsen, som har det goda syftet att skydda den äldre arbetskraften, kan bli kontraproduktiv. Den kan slå mot just den lite äldre arbetskraften, i alla fall mot dem som står utanför arbetsmarknaden eller vill byta arbete.
Förslaget att ta bort denna regel stärker yngre arbetstagares skydd relativt sett samtidigt som det främjar rörligheten på arbetsmarknaden, något som i slutändan kan komma den äldre arbetskraften till godo.
Det kanske mest genomgripande förslaget i promemorian är det paket som ska ge bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning. Jag anser att förslagen är ett steg i fel riktning. Det är bra att reglerna om tidsbegränsade anställningar förenklas och att man inför en ny form av tidsbegränsad anställning, så kallad fri visstidsanställning. Denna form underlättar för företagen att nyanställa och för personer som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden att få en anställning.
Det jag framför allt vänder mig mot är att det fortsatt kommer att vara möjligt att stapla visstidsanställning på visstidsanställning. Det gäller fri visstidsanställning, vikariat och provanställning. Under vissa förutsättningar kommer det vara möjligt för en arbetsgivare att ha en person tidsbegränsat anställd i upp till 54 månader. Det är inte rimligt att det ska ta så lång till att få en tillsvidareanställning.
Jag anser att gränsen för fri visstidsanställning bör ligga på 18 månader och inte de 24 månader som föreslås. Vidare bör det finnas ett sammantaget tak för tidsbegränsningar på 36 månader.
En moderniserad LAS ska ge en balans mellan verksamhetens kompetensbehov och den anställdes självklara rätt till trygghet. Och det kan bli verklighet om vi i diskussionen även tar hänsyn till dem som står utanför arbetsmarknaden.
Anna Ekström