I Ekots lördagsintervju för en tid sedan anklagade Anders Borg Svenskt Näringsliv för att fästa "en oproportionerligt stor vikt vid värnskatten". Att en sådan kommentar kommer från en moderat finansminister visar tydligt på det märkliga konsensus kring höga skatter som existerar i Sverige. Anders Borg är en kunnig ekonom och känner säkert till att värnskatten betalas av en tiondel av de heltidsanställda i Sverige. Lika väl borde han känna till att den marginalskatt som betalas av denna grupp, inklusive dolda skatter, uppgår till hela 74 procent.
Det finns en gräns där skatter slutar vara samhällsekonomiskt lönsamma. Värnskatten har definitivt passerat denna nivå. Värnskatten straffar verkligen dem med högre inkomster. Samtidigt står den enbart för 0,3 procent av de offentliga intäkterna. Ekonomerna Bertil Holmlund och Martin Söderström har i sin forskning visat att om värnskatten sänktes eller togs bort så skulle det vara så samhällsekonomiskt lönsamt att reformen skulle kunna vara självfinansierande.
Med det menas, något förenklat, att för varje krona som värnskatten sänktes med så skulle ekonomin växa med ungefär två kronor, varav en skulle betalas in i skatt. Liknande slutsatser dras av de amerikanska ekonomiforskarna Martin Ljunge och Kelly Ragan som också de har studerat det svenska skattesystemet.
Vi har alltså en skatt i Sverige som är direkt olönsam för hela samhället. Om värnskatten avskaffades skulle det på sikt kraftigt öka incitamenten till arbete, karriärutveckling och utbildning. Men även det största borgerliga partiet anklagar på ett ointellektuellt sätt dem som vill avskaffa värnskatten för att enbart försvara de rikas intressen. Den moderata statsministern Fredrik Reinfeldt har förklarat att man måste prioritera bort välfärden för att kunna sänka värnskatten, trots att han borde känna till att forskningen ger motsatt bild.
Det är intressant att notera att vårt grannland Danmark har en liknande situation som Sverige, med mycket hög skattebörda. Där har de borgerliga och de socialistiska partierna nyligen enats om en omfattande skattereform som innebär att skattenivån kraftigt sänks. Framförallt ligger fokus på att minska just de högsta marginalskatterna.
På vår sida av sundet är den borgerliga regeringen mycket stolt över att genom riktade skattesänkningar till dem med lite lägre inkomster fått till stånd en tydlig övergång från bidrag till arbete, något som också stöds av offentliga utredningar. Ändå känner Moderaterna att de aggressivt vill angripa dem som vill sänka värnskatten? Detta trots att en sådan skattesänkning vore samhällsekonomiskt lönsam för Sverige och på ett tydligt sätt skulle kunna stimulera ekonomin under rådande lågkonjunktur? Något är allvarligt fel med den svenska skattedebatten.
Nima Sanandaji
Robert Gidehag