Den 1 januari 2011 är det andra gången som Sverige ansvarar för en av EU:s militära snabbinsatsstyrkor; Nordic Battlegroup. Vad beredskapen kostade förra gången vet fortfarande ingen exakt. Inte mer än att det blev närmare fyra gånger så dyrt mot vad riksdagen godkände. I en tid av ekonomisk kris och när biståndet synas i sömmarna lyser granskningen och uppföljningen av Försvarsmaktens utgifter och måluppfyllning med sin frånvaro.
Finanskrisen och den ekonomiska recessionen har inte påverkat de militära utgifterna. Varje år lägger Sverige 40 miljarder på försvarsutgifter och bedriver en omfattande vapenexport, även till utvecklingsländer.
I en granskning av Försvarsmaktens och regeringens arbete med "Nordic Battlegroup" drar Riksrevisionen slutsatsen att mer än dubbelt så många soldater ställts i beredskap än vad som planerats för då Sverige förra gången ansvarade för insatsen. Vidare slår Riksrevisionen fast att det på grund av den dåliga kostnadskontrollen är svårt att faktiskt veta vad hela projektet kostade i slutändan, men att kostnaderna förmodligen nådde närmare fyra miljarder kronor. Vi ställer oss frågande till om Anders Borg tillåtit någon annan myndighet att slösa på detta sätt?
Sedan 2007 har EU med bidrag från medlemsstaterna haft två militära snabbinsatsstyrkor i beredskap varje halvår. Dessa har hittills aldrig använts. Stridsgruppernas roll har tolkats olika runt om i världen och i Europa; en del hyllar dem för dess flexibilitet, andra kallar dem för Europas nya stående armé. Ett bra nyårslöfte från regeringen vore att ändra inriktning för framtiden.
Låt Sverige gå i bräschen för fredsarbete genom att minska de militära utgifterna och lägga sina resurser på att möta dagens verkliga säkerhetshot som fattigdom, naturkatastrofer, brist på hälso- och sjukvård, våld mot kvinnor och spridningen av vapen.
KIRSTI KOLTHOFF, ORDFÖRANDE, INTERNATIONELLA KVINNOFÖRBUNDET FÖR FRED OCH FRIHET