Det borde vara med stor glädje som privatpraktiserande läkare, sjukgymnaster och deras patienter har mottagit alliansregeringens förslag om att avskaffa åldersgränsen för dessa gruppers yrkesutövande.
Beslutet i riksdagen för några veckor sedan innebär att läkarvårds- och sjukgymnastersättning kan lämnas till den yrkesverksamme även efter det att han eller hon fyllt 70 år från och med 1 juli i år.
Öppen vård som bedrevs av läkare och sjukgymnaster i privat regi erhöll från 1962 offentlig finansiering enligt nationella bestämmelser om de var anslutna till den allmänna försäkringen. Här fanns inga åldersgränser för rätt till ersättning.
Genom läkarvårds- och sjukgymnastersättningarna, som började gälla från 1994, övertog landstingen kostnadsansvaret från staten för ersättning till de privata läkare och sjukgymnaster som var anslutna till försäkringskassan.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen ansåg vid detta tillfälle att en åldersgräns på 70 år skulle införas.
Det var en åsikt som inte delades av riskdagens socialutskott. Men regeringen vidhöll att skäl fanns för en åldersgräns. I samband med att man upphävde husläkarlagen 1994/95 infördes också en sådan åldersgräns från fyllda 65 år, av "rätttviseskäl"- då detta var pensioneringsåldern för offentliganställda läkare och sjukgymnaster.
När de senare, år 2000, fick rätt att arbeta till 67 års ålder höjdes också åldersgränsen till 67 år i läkarvårds- och sjukgymnastersättningarna, för att sedan höjas till 70 år 2004/2005.
Nu ska äntligen alliansregeringen avskaffa denna typ av åldersdiskriminering av tidigare regeringar helt och hållet.
Motiven för att ha en strikt åldersgräns för dessa viktiga yrkesgrupper bygger på ett antagande att man vid en viss ålder plötsligt blir "farlig" för sina patienter.
Således - med ett kollektivt socialdemokratiskt tänkande - dras hela medicinska yrkeskårer över en kam med ökad patientsäkerhet som klent försvar.
Mot detta synsätt står våra alliansvärderingar som i stället ser de många fördelarna med en mer flexibel och människonära syn på såväl yrkesutövande som patientnytta och patientsäkerhet.
Av samma anledning har det aldrig varit aktuellt med en åldersgräns från Socialstyrelsen, som legitimerar läkare och sjukgymnaster till att praktisera sina yrken och sedan ansvarar för uppföljning och kontroll av hur de sköter sitt arbete. Varje sådan utövare granskas för sin skicklighet i yrket - inte utifrån sin ålder. Och det är detta förfarande och denna insikt som bäst gagnar patientnytta och patientsäkerhet.
Ett borttagande av åldersgränsen kan vidare öka kontinuiteten mellan vårdgivaren och patienten, genom att patienten inte behöver bryta en långvarig läkar- eller sjukgymnastkontakt.
En av vårdens stora utmaningar i framtiden är att överhuvudtaget klara personalförsörjningen.
Som ett led för uppnå detta inom ramen för den solidariskt finansierade sjukvården - utan att äventyra vare sig patientnyttan eller patientsäkerheten - bör vi nu snabbt komma bort från yrkesförbudstänkande grundat på rigid åldersdiskriminering till förmån för en tro på människornas egen förmåga att både ge och välja motta vård.
Alliansregeringen visar vägen.
Finn Bengtsson (m)
Östergötland
Cecilia Widegren (m)
Skaraborg
Riksdagsledamöter
Ledamöter i socialutskottet