Situationen på bostadsmarknaden i Linköping är den värsta på mycket länge. Man får gå tillbaka till åren innan miljonprogrammets dagar, det vill säga 1966, för en liknande bostadsbrist.
Frågan om kommunens bristande planering för bostäder och annan samhällsbyggnad återkommer ständigt. Nu senast vad gäller Vretaskolan (Corren 5/9).
Felaktigt påstås det från kommunen att det "saknas resurser" och att man måste prioritera. Sökande byggbolag får beskedet: "var god ställ er i kön för att få er mark planlagd.”
Vi hör också märkliga påståenden från tjänstemännen på planavdelningen om att det finns tillräckligt med planlagd mark för bostäder i till exempel de södra stadsdelarna. Tjänstemän ägnar sig åt marknadsbedömningar, trots att man saknar ingående kännedom om dagsaktuella marknadsförhållanden.
Samhälllsbyggnadsnämndens alliansmajoritet har gått till val på en liberal plattform, men vad gäller bostadsplaneringen i Linköping har man blivit byråkratins fånge och skapat
ett sovjetsystem med köer och konstgjord brist.
Vi bostadsbyggare har vid flera tillfällen kommit med förslag på lösningar. Samhällsplanering är inget annat än en form av byggprojektering i ett tidigt skede. Denna kan göras av byggföretagen fram till skedet då nämnden beslutar om att detaljplanen ska ställas ut. Bygg upp ett system med av kommunen godkända plankonsulter som företag, förvaltningar och privatpersoner kan anlita för att göra planer. Låt dessa jobba direkt mot förvaltningschef och nämndens presidium.
På så sätt kan volymen planer som behandlas årligen öka väsentligt. Det finns gott om plankompetens ute i samhället, anlita denna och sluta upp med att sätta krokben för
bostadsbyggandet i Linköping.