Per-Erik Djärf, regionchef vid Sif Östergötland, talar i en debattartikel (10/11) för sina medlemmar, det vill säga de som har jobb.
De vill ha en säker försörjning. Men vilja är en sak och realism en annan.
Företag har inget trygghetssystem. Ibland går det bra ibland sämre. Så länge företaget kan sälja med god förtjänst kan kan de anställda känna sig trygga. Värre är det i nergångar. Ska företaget överleva måste kostnaderna ner och det betyder avskedanden.
Då måste annat företag anställa den som avskedats. Men då är "den svenska modellen" inte bra. Den är urusel!
De flesta företag som vill anställa är små. För dem är såväl kollektivavtal som övriga trygghetssystem effektiva hinder. En snabb kalkyl och man försöker inte ens.
Ericsson, SKF, Tetra Pak, Ikea. Alla startade som småföretag i en tid utan trygghetssystem.
Vilka av dagens småföretag blir framtidens Ericsson? Ingen vet, men den omhuldade svenska tryggheten är ett effektivt hinder på vägen.
Det finns ingen möjlighet till undantag: Antingen anställer man med avtalsenliga villkor eller inte alls. Det senare är vanligast.
Att arbetslösheten är en press neråt på löner och anställningvillkor är ett obehagligt faktum som politiker helst inte vill tala om.
Men fråga dem som är arbetslösa vad de föredrar: Lägre lön eller fortsatt arbetslöshet? Fråga småföretagarna som vill expandera, men som hindras av "den svenska modellen".
Verkligheten är inte vacker men vi måste vara realister. Små företag som vill växa hindras effektivt av regler som förhandlats fram av stora, etablerade företag.
Sten Öhman