Landstingets majoritet tar inte sitt ansvar! De fem borgerliga partierna vägrar att prioritera i vården. Det leder till att människor med stora behov får stå tillbaka för de med mindre behov. Att människorna med störst behov, till exempel svårt cancersjuka först skall få sin behandling och omvårdnad är ett politiskt ansvar. För oss är det oacceptabelt att brist på ledning och styrning kan leda till att landstinget tvingas neka svårt sjuka cancerpatienter verksamma och effektiva läkemedel.
Chefen för kirurgi- och onkologicentrum Gunilla Gunnarsson kräver i Corren 31/3 att landstingets politiker tar sitt ansvar och prioriterar när resurserna inte räcker till. Bakgrunden är de stora underskott som finns inom hälso- och sjukvården. Förra året uppgick underskottet till 328 miljoner kronor, under årets två första månader har ekonomin blivit ännu sämre. Situationen har uppkommit därför att den styrande majoriteten har undvikit beslut som kan vara kontroversiella. Till exempel så innebar förra höstens prioriteringsbeslut att nya pengar delades ut av hälso- och sjukvårdsnämnden, trots att vi redan då visste att landstinget gick med underskott.
Men de borgerliga partierna inklusive Vrinnevilistan låter i stället verksamhetscheferna ta ansvar för de obekväma beslut som nu krävs för att nå ekonomisk balans. Bristande resurser inom exempelvis cancervården blir, som visas i Correns artikel, en fråga för verksamhetschefen istället för att ansvariga politiker tar hand om den. Men då blir det en prioritering utan helhetssyn, verksamhetscheferna kan och ska inte ta ansvar för helheten. De har ansvar för sina respektive områden. När den politiska majoriteten inte klarar av att ta ansvar för helheten riskerar det att leda till att svårt sjuka östgötar får en sämre vård.
Våra tre partier vill förändra detta. Vi som är folkvalda bör ta det ansvaret för hur vårdens resurser fördelas mellan olika sjukdomsgrupper. Vi vill att arbetet med prioriteringar skall bedrivas samlat, med stöd av de nationella riktlinjerna för hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen. Verksamhetens företrädare skall ta ansvar för prioriteringar inom sjukdomsgrupper.
Liksom landstingsstyrelsens ordförande Marie Morell (m) känner vi en ödmjukhet inför att det politiska uppdraget är svårt. Det handlar ofta om svåra politiska och etiska överväganden som innebär att välja det minst dåliga. Men det svåra i besluten får inte användas som ursäkt för att undandra sig ansvar eller vältra över jobbiga politiska ställningstaganden på cheferna i vården.
Irma Görtz
Anna-Lena Sörenson
Agneta Niklasson
Lotta Heelge