Spara inte på välfärden

Att spara på välfärden kan i längden kosta mer, och drabbar de mest utsatta invånarna. Det skriver KATARINA BERZELL och ANNA WIDÉEN, Akademikerförbundet SSRs lokalförening i Linköpings kommun.

Linköping2009-08-31 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Stora besparingar är att vänta i Linköpings kommun då finanskrisen gör att skatteintäkterna minskar. Kostnaden för administrationen ska pressas ordentligt och enligt kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (M) behöver kommunen kraftigt sänka sina kostnader under 2009 och 2010 (Tidningen Linköping - personaltidning för Linköpings kommun, nr 3/2009). Samtliga nämnder är ålagda att minska sina kostnader, vilket SSRs lokalförening i Linköpings kommun ser på med oro.

SSR är kritiskt till kommunens sätt att hantera besparingskraven då vi anser att det är felaktigt att lägga sparbeting på varje nämnd och menar att prioriteringarna bör göras i kommunfullmäktige. Det är orimligt att till exempel olika sociala behov ska ställas emot varandra i socialnämnden eller omsorgsnämnden, i stället borde politikerna ta ansvar för de prioriteringar som måste göras. Det finns en risk att det viktiga förebyggande arbetet, i skolor, förskolor, fritidsgårdar, föreningsliv etcetera, får stå tillbaka i kristider. Detta kan ge konsekvenser inom andra områden, exempelvis ökade kostnader i form av fler placeringar av barn och ungdomar. Ute i nämnderna är det omöjligt att ha ett sådant helhetsgrepp, varför vi anser att ansvar måste tas från centralt håll.

Att under dåliga tider spara på välfärden anser vi i SSR vara mycket olyckligt då krisen innebär att fler av kommunens invånare hamnar i situationer där de är i behov av samhällets stöd. Det är i denna verklighet som majoriteten av SSRs medlemmar återfinns. De arbetar med utredning, stöd och behandling till kommunens mest utsatta invånare och de hade redan innan krisen en hårt pressad arbetssituation. Kommunen har som ambition att undvika uppsägningar, men den nuvarande strikta vakansprövningen, som innebär att alla vakanta tjänster inte blir tillsatta, kan i förlängningen medföra att färre socialarbetare ska tillgodose de ökande behoven. I praktiken kan detta innebära att barn som lever i dysfunktionella familjer får vänta längre på stöd och hjälp och att familjer i behov av stöd till sin försörjning får vänta längre innan utbetalning kan ske.

Välfärden är en angelägenhet för hela samhället och den bekostas till stor del av våra gemensamma medel, den måste fungera även i tuffa ekonomiska tider. SSR menar att i krisens spår behöver politikerna göra de ekonomiska prioriteringarna och den offentliga sektorn behöver fler, inte färre, välutbildade socialarbetare för att klara de ökade krav som ställs på Linköpings kommun.

Katarina Berzell

Anna Widéen

Läs mer om