Enligt lag har en person med funktionsnedsättning rätt till anpassning i bostaden om behovet är fastlagt efter sedvanlig utredning av kommunens tjänstemän med ansvar för dessa frågor.
Om behovet beror på en medfödd funktionsnedsättning, eller en följd av sjukdom, olyckor eller hög ålder, är ovidkommande.
Ofta är det en smidig process, men ibland uppstår problem. Några exempel: Hanteringen av ansökningar om bostadsanpassning hanteras olika i kommunerna, ibland räknas åtgärderna som standardhöjningar och kan medföra merkostnader för den sökande. Den tolkningen bör diskuteras, då den enskildes merkostnader beroende på funktionsnedsättning ska kompenseras enligt lagen. Om behovet av beviljade åtgärder är utrett, är de ju också en förutsättning för att det dagliga livet skall fungera.
Men ett ännu större problem är rättssäkerheten. Om jag bor i egen villa, kan det ibland behövas en ansökan om bygglov, i enlighet med mitt ansvar som fastighetsägare. Bor jag i hyreshus, är det mycket ovanligt att fastighetsägaren motarbetar eller inte accepterar de förändringar som erfordras. Ibland målas det upp en bild av att fastighetsägarna, speciellt de privata - skulle vara besvärliga, nästan som om de hade horn och svans.
Efter alla mina år som företrädare för handikapprörelsen, är det viktigt att tala om att jag aldrig blivit ombedd att assistera någon sökande med ett problem av den arten, inte heller kan jag påminna mig något sådant ärende över huvud taget. Nu ska vi se på det verkliga hotet mot den enskildes rätt till stöd.
Om jag bor i en bostadsrättsförening, där jag tillsammans med mina grannar äger fastigheten, spelar det ingen roll om mitt behov är utrett och anpassningarna beviljade - grannarna och styrelsen kan säga nej, och därigenom stoppa de åtgärder jag har laglig rätt till. Och de gör det. Det är här hornen och svansarna finns.
Våra politiker måste omedelbart ändra lagstiftningen på detta område, speciellt som man i allt högre utsträckning vill ombilda hyresfastigheter till andra boendeformer. I alla de ärenden jag blivit kontaktad om genom åren, har ogina grannar eller okunniga styrelser försvårat eller förhindrat anpassningarna som beviljats. Det senaste ärendet inträffade här i Linköping nu under våren, så det är högaktuellt.
Slutligen, vilka av våra politiska företrädare vill omedelbart agera för att trygga rättssäkerheten genom en översyn och om nödvändigt inskränkningar i bostadsrättsföreningarnas befogenheter att förhindra människor deras lagliga rättigheter? Skriv en motion till dess riksdagen återupptar arbetet i höst, kontakta mig gärna för vidare diskussion i ärendet.
Börje Pettersson