Allemansrätt och växt- och djurliv hotas om miljödepartementets förslag till ny strandskyddslagstiftning blir verklighet. Strandskyddet föreslås hanteras i kommunernas översiktsplaner och kommunerna skulle även bli ansvariga för dispensbeslut. Fler grunder för dispens gör stränderna mer lättexploaterade. Förslaget har fått stark kritik, bland annat av Svenska Naturskyddsföreningen, som påpekar att strandskyddet i praktiken riskerar att försvinna.
Anders Knape hävdar i Corren 16/5 att bästa sättet att bevara landets värdefulla stränder är att överlåta makten över dem till kommunpolitiker. Men att ge kommunerna makten över strandskyddet är som att sätta bocken till trädgårdsmästare. När kortsiktiga exploateringsvinster hägrar, väger naturvärden och allemansrätt ofta lätt. Erfarenheterna från hårdexploateringen av Ullstämma, där en politisk majoritet i Linköping beslutat tillåta stora villamattor att breda ut sig över en värdefull del av vårt unika eklandskap i strid med experternas råd, visar med smärtsam tydlighet att kommuner inte kan förväntas klara balansen mellan exploateringskrav och byggande å den ena sidan och miljö och friluftsintresse å den andra.
Miljöpartiet vill istället att det ska bli svårare att upphäva strandskyddet i framförallt tätbebyggda områden och att det även framöver ska vara länsstyrelsen och inte kommunerna som avgör strandskyddsärenden (dispens och upphävande). Stränderna är mycket viktiga både för djur och växter, däribland nästan en tredjedel av Sveriges rödlistade arter, och för människors rekreation och friluftsliv. Markägarnas intressen måste därför vägas mot nu levande och framtida medborgares rätt att njuta av stränder och ett rikt djur- och växtliv.
Agneta Niklasson
Annika Lillemets