EU-kommissionen vill att Sverige och övriga EU-länder registrerar en rad uppgifter om medborgarna. Det handlar om datum för kvinnors inledande av samboförhållande, vilket språk du talar, din religion, vilket färdmedel du tar till arbetsplatsen, avstånd och restid till arbetet och antal bilar som står till hushållets förfogande och ett antal andra variabler. Detta framgår av ett förslag från EU-kommissionen, som i dagarna har behandlats av EU-parlamentet.
EU-parlamentarikerna röstade ja till ett mer begränsat förslag, men förespråkar trots detta att medlemsländerna skall registrera medborgarnas arbetsställen, inflyttningsår till landet för invandrare, släktskapsförhållande mellan familjemedlemmarna, boyta, ägandeform av bostaden, tillgång till toalett och vattenledningar et cetera.
Vill vi att denna typ av data skall registreras i våra folk- och bostadsräkningar? Är det överhuvudtaget nödvändigt och önskvärt att EU-institutionerna styr över denna fråga? Borde inte folk- och bostadsräkningar fullt ut utformas av respektive medlemsland, i enlighet med den ofta hyllade, men sällan tillämpade, subsidiaritetsprincipen? Hur skall EU kunna bli effektivt inom de områden där unionen kan bidra positivt, såsom att utveckla en väl fungerande inre marknad och en offensiv miljöpolitik, om byråkraterna skall ägna sig åt såväl stort som smått?
Nu återstår det att se om EU-institutionerna slutgiltigt kan komma överens om hur medlemsländernas folk- och bostadsräkningar skall utformas. Junilistans ledamöter tillhörde den minoritet i EU-parlamentet som klart och tydligt röstade nej till att vi på EU-nivå skall införa folk- och bostadsräkningar.
Hélène Goudin