Ulf Esbro uppskattar inte Straffnivåutredningens förslag (4/3). Vi menar tvärtom att utredningens förslag är välkomna. Utredningen föreslår skärpta straff för våldsbrott, särskilt grova sådana, skärpta straff vid återfall i brott och ökade möjligheter för domstolarna att anpassa straffet efter försvårande och förmildrande omständigheter i det enskilda fallet.
Ulf Esbro har helt rätt, när han konstaterar att utredningen inte motiverar sina förslag med hänvisning till att skärpta straff ger lägre brottslighet. I stället betonar utredningen på goda grunder att straffet ska stå i proportion till brottets allvar. Det innebär att utredningen sätter straffvärdet i fokus och bygger sitt resonemang på en pliktmoral, inte på en nyttomoral. Man kan uttrycka det så att den som begår ett brott sätter sig i skuld till samhället och att den skulden betalas genom straffet. Den skulden blir varken större eller mindre om "betalningen" avskräcker någon annan från att begå brott. Självklart ska strafftiden användas så konstruktivt som möjligt och förbereda den dömde för ett laglydigt liv i frihet, men varken rehabilitering eller brottsprevention är straffets huvudsyfte. Att straffa den som begår brott är rätt i sig.
I motsats till Ulf Esbro tror vi att detta synsätt har starkt folkligt stöd. Människor upprörs på moraliska grunder, när de upplever att den som begår brott inte får ett tillräckligt strängt straff. Straffen för våldsbrott har allmänt sett varit låga i Sverige. Grov misshandel ger vanligen knappt två års fängelse, trots att straffskalan omfattar fängelse i ett till tio år. Vi vet också att många reagerar starkt mot att vissa personer döms till fängelse gång på gång, utan att dessa ständiga återfall i brott avspeglas i strängare straff. Vi hoppas att Straffnivåutredningens förslag snabbt kan förverkligas.
ANDREAS NORLÉN
BERTIL WAHLBOM