Franchising blir ett allt vanligare sätt att expandera verksamhet på. Allt fler ser möjligheten att kombinera lokalkännedom och entreprenörskap med det stora företagets styrka, varumärke och rutiner. Det har gjort att franchiseföretagen ökade sin omsättning med åtta procent mellan 2007 och 2008. Och nästan tre fjärdedelar - 74 procent - av franchisinggivarna räknar med att öka antalet franchisetagare under 2009. Vidare tror en tydlig majoritet också en på en ökad omsättning bland sina franchisetagare under året.
Hade franchising varit en marginell företeelse så hade detta kanske inte varit mycket att orda om. Men franchising är en viktig och allt mera betydelsefull del av näringslivet och den svenska arbetsmarknaden. Totalt finns fler än 550 franchisegivare och 18 000 franchisetagare i Sverige. Sammanlagt sysselsätter de över 100 000 personer. Det motsvarar 2,5 procent av den totala sysselsättningen. Det är också en produktiv företagsform. Franchising står för hela 3,4 procent av BNP. Samtidigt är konkurserna inom franchising 30 procent färre än för näringslivet i övrigt.
Franchising växer i många olika branscher som transport, mäkleri, entreprenad och konsultverksamhet och vi räknar med en särskilt stark utveckling inom tjänstesektorn. Vi ser en utveckling där stora företag använder detta koncept för att utveckla sin verksamhet. Ett exempel är Posten som nu driver Europas sannolikt största franchise med mer än 3 500 franchiseenheter.
Men det finns hot mot franchising både från myndigheter och från statliga bolag. Ett är de regler som Arbetsförmedlingen tillämpar. Enligt dessa kan Arbetsförmedlingen inte rekommendera arbetssökande att bli franchisetagare. Tidigare har en stor del av franchisetagarna rekryterats via Arbetsförmedlingen och utgjort ett komplement till myndighetens arbete att skapa sysselsättning inom såväl lönearbete som vanligt företagande. Denna diskriminering av franchise som företagsform är ett problem både för franchisegivare och för dem som vill starta eget och inte erbjuds den relativt sett tryggare företagsformen som franchise utgör.
Ett annat problem är att Almis beslut om utlåning fattas regionalt. Detta innebär att hela franchisekonceptet prövas varje gång en franchisetagare söker lån. En process som skulle kunna kortas avsevärt om Almi centralt gjorde bedömningar av franchisekoncepten - där tillräckligt bra koncept per automatik har ett grundgodkännande. Därefter skulle enbart en prövning av den enskilda franchisetagarens möjligheter vara nödvändig vid varje etablering. Det skulle minska byråkratin och spara såväl pengar som tid.
Franchise kan bli en viktig nyckel för att ta Sverige ur krisen. Men det förutsätter en adekvat syn på företagsformen från såväl myndigheter som statliga bolag.
Anders Svensson
Jonas Ideström