Att argumentera för övergång till euro utan att ens antyda till vilken kurs det bör ske är som att godkänna ett husköp utan att ha en aning om vad huset kostar.
Övergång till euro sker på så sätt att 24 månader före en övergång, fastställs den kurs som ska gälla fram till övergången, och vid denna. I dagens finansiella turbulens är det omöjligt att fastställa vilken kurs som är den rätta. Någonstans mellan 8 och 12 kronor för en euro är inte otänkbart. Ett spann på 50 procent! Vilket är det mest sannolika? En lyckad övergång står och faller med vilken kurs Eurozonen och Sverige kommer överens om. Den ingångna kursen får inte ändras.
Danmark låste sin kurs vid så högt värde att man fått kalla fötter och tvingats hålla pinsamt dyrt ränteläge för att kunna hålla den överenskomna kursen.
Baltstaterna har gjort i princip samma sak som Danmark och hamnade än mer fel med sin kurs. Euron borde för dem ha varit dubbelt så dyr då den låstes som den är i dag. Hur det slutar återstår att se.
Irland som genomförde sin övergång till euron gjorde det under strålande tider, som nu förbytts i sin motsats och hotar landet med bankrutt.
Exemplen kan mångfaldigas och har det gemensamt, att med räntan låst och med valutan felvärderad skapas enorma ekonomiska och sociala spänningar. Enda sättet att komma till rätta med dessa obalanser är en hittills aldrig skådad statlig utlåning som ingen vågar förutspå hur den kommer att sluta.
Att under dessa förhållanden förorda en övergång till euron kräver åtminstone, att man avslöjar om man överhuvudtaget insett att bindningskursen är ett fundamentalt problem.
Björn von der Esch