När jag läser Svenskt Näringslivs svar 9 juni på min debattartikel Är Las hinder för rörlighet på arbetsmarknaden 1 juni blir jag besviken över den låga debattnivån. Christer Mård, regionchef och Malin Sahlén från huvudkontoret i Stockholm skriver att vi skulle anse att rörligheten är lagom hög i Sverige. Ursäkta, men var står det i min artikel?
Jag skriver bland annat: det går inte att säga att mer rörlighet alltid är bättre. Jag skriver också att bättre matchning kräver mindre, såväl som mer, rörlighet. Hur kan Svenskt Näringsliv tolka det som att den skulle vara lagom? Akademikerförbundet SSR eftersträvar lagom rörlighet, men anser inte att den finns. Bilden är betydligt mer mångsidig än så. Till exempel är rörligheten med all sannolikhet för hög bland invandrare, offentliganställda kvinnor på springvik och bland unga. Och rörligheten är säkert för låg i andra grupper.
Statistik på den detaljeringsgraden saknar vi dock i stor omfattning. Och ändå använder vi den mest tillförlitliga statistik för rörlighet som finns - den som SCB gör och som baseras på de största och bästa databaserna i landet. Men det är en statistik Svenskt Näringsliv viftar undan. Bland annat vill de inte ha med personer i statistiken som börjar studera och lämnar ett jobb, utan bara de som faktiskt valt att byta arbete. Som om valet att börja studera inte var ett val! Hur snävt får man lov att definiera rörlighet, utan att framstå som tendentiös.
Akademikerförbundet SSR anser att det skulle behövas återupptagna huvudavtalsförhandlingar mellan parterna om hur vi kan förbättra svensk arbetsmarknad, istället för att bara stirra sig blind på Las. Men när jag läser Svenskt Näringslivs representanter och deras rent av ohederliga sätt att citera, blir jag orolig för respekten för motparten. Som tur är, är det inte de som är ordförande i Svenskt Näringsliv. Den nye ordförande Kenneth Bengtsson har en helt annan respekt för motparten. Han säger i SvD 1 juni att vi har allt att vinna på att hitta ett umgänge mellan arbetsgivare och fack där vi åtminstone har en gemensam syn på att avtalen måste följa med i tiden.
Akademikerförbundet SSR har i ett ambitiöst projekt bestämt sig för att komma kunskapen närmare både vad det gäller Las, rörlighet på arbetsmarknaden och vilka åtgärder som verkligen kan skapa förbättringar på svensk arbetsmarknad. Då noterar vi att Las säkert kan spela en roll, men att många andra faktorer antagligen är mycket viktigare för att få en välfungerande arbetsmarknad.
De enda som vinner på att Svenskt Näringsliv stirrar sig blint på Las och aktivt motverkar ett gott samtalsklimat är de som i grunden inte vill förbättra arbetsmarknaden utan bara öka makten hos arbetsgivarna. Då är det bättre att säga det, än att, felaktigt, använda unga och invandrare som, icke ombedda, slagträ.
Bahdi Ecer, Norrköping
förbundsstyrelseledamot,
Akademikerförbundet SSR