1862 gick det för första gången att åka tåg hela sträckan mellan Göteborg - Stockholm. Restiden var 14 timmar. Sveriges två viktigaste städer var därmed sammanbundna och bättre förutsättningar för produktion och handel skapades. Finns den optimism och framtidstro som var avgörande för investeringsbesluten i slutet av 1800-talet idag?
150 år senare är det i grunden samma järnväg som går mellan Göteborg och Stockholm. Hastigheterna har blivit högre och det går att resa samma sträcka på i bästa fall strax över tre timmar. Men en allt större kapacitetsbrist leder till förseningar och stopp, vilket gör att den faktiska restiden ofta är längre. Trängseln fortsätter att öka och därmed även förseningarna. Det försämrar järnvägens konkurrenskraft.
Den svenska utredningen om höghastighetsbanor lades fram i september 2009. Många hoppades att det skulle innebära ett första steg mot en långsiktig lösning på kapacitetsproblemen. Med höghastighetsbanor skulle långsammare trafik skiljas från snabbgående, vilket ger kortare restider och ökar kapaciteten avsevärt. Men istället för några konkreta beslut hänsköts frågan till fortsatt utredande. Nu riskerar vi ytterligare år av utredning med osäkert resultat. Det är förödande för våra två regioner och vårt näringsliv som konkurrerar på en global marknad.
Det svenska motorvägsnätet byggdes ut i etapper, utifrån var behoven var som störst. Det tog tid, men idag finns det ett sammanhängande motorvägsnät. Om allt hade projekterats på en gång skulle den stora kostnaden antagligen avskräckt dåtidens beslutsfattare. Vi menar att det nu är möjligt att påbörja arbetet med att utveckla ett helt nytt järnvägsnät. Men där allt byggs i etapper utifrån var behoven är som störst.
Två sträckor där planeringen har kommit långt är Stockholm - Linköping och Göteborg - Borås. Den första sträckan kan börja byggas redan 2014, bara beslut fattas om fortsatt planering, den andra något år efter. Båda sträckorna är avgörande för att utvidga Sveriges största och näst största storstadsregion.
Vårt näringsliv är beroende av en hög tillgång på specialistkompetens och högkvalitativ forskning. Med en snabbare tågförbindelse mellan Göteborg och Stockholm skulle en global konkurrenskraftig kunskapsregion med flera universitet, högskolor, hamnar och flygplatser bildas. De tre arbetsmarknadsområdena Göteborg - Borås, Linköping - Norrköping och Stockholm skulle gemensamt bilda en region jämförbar med andra europeiska storstadsregioner. Med en fullt utbyggd sträckning mellan Göteborg och Stockholm minskar restiden till cirka två timmar vid hastigheter på 300 km/h.
Ordföranden och oppositionsråd:
Paul Lindvall, Lena Micko, Linköping
Mattias Ottosson, Jörgen Rundgren, Norrköping
Ulrik Nilsson, Ulf Olsson, Borås
Jan Carle, Urban Granström, Nyköping
Daniel Portnoff, Ann-Sofie Soleby-Eriksson, Trosa