Staten bör rikta in sin alkoholpolitik mot den lilla minoritet som inte kan hantera spriten och låta resten ta eget ansvar. Det menar Moderata ungdomsförbundets styrelseledamot André Assarsson, som också skriver:
"I dagarna kom det efterlängtade beskedet av EU:s domstol att svensk privatimport av alkohol är tillåten. Det är på tiden att vi svenskar slutar omyndigförklaras och istället låter oss ta ansvar för vår alkoholkonsumtion".
Inlägget är naturligtvis ett uttryck för den moderata politikens ideologi, vilket skulle kunna göra det förståeligt. Men när inlägget, som i Assarsons fall, bygger på rena sakfel blir det enbart ett pinsamt bevis på hur ideologi kan användas för att dölja okunskap.
Mängden alkoholrelaterade problem i ett samhälle är tätt knuten till befolkningens medelkonsumtion och inte i första hand till andelen högkonsumenter. Det här är särskilt sant i ett välfärdsland som Sverige. En hög medelkonsumtion medför stora alkoholrelaterade problem och tvärtom. Det här anser Världshälsoorganisationen (WHO) och bekräftas av Världsbanken (WB). Därför innehåller den svenska alkoholpolitiken de komponenter, höga skatter, förbud och monopol, som räknas till de mest effektiva åtgärderna för att sänka medelkonsumtionen och därmed mängden relaterade problem. De utgör samtidigt, sett inte minst ur moderaternas synvinkel, de minst populära åtgärderna.
Assarsons påstående om att grundproblemet med alkohol inte ligger i att vissa vill dricka ett glas vin till maten eller ta en öl till matchen bygger på samma vanliga missuppfattning att det är högkonsumenterna som är problemet. Faktum är att det är just låg- och medelkonsumenterna som utgör det största hotet mot folkhälsan, på grund av deras överlägsna antal. Eftersom alla typer av drickande kan associeras med olika typer av skador är det från ett folkhälsoperspektiv viktigare att sänka medelkonsumtionen snarare än att rikta in sig mot högriskkonsumenter.
Ovanstående påståenden bygger främst på olika publikationer från WHO, men också på rapporter och studier från framstående forskare på området. Att WB, som i övrigt nästan alltid förespråkar en betydligt liberalare alkoholpolitik än den svenska, ställer sig bakom flera av dem stärker sanningshalten.
Låt därför inte okunniga partipolitiska inlägg överskugga en viktig alkoholpolitisk debatt, när vi nu inom Sverige behöver stå eniga. Den svenska alkoholpolitiken som den varit utformad tidigare är, vilket även Correns ledare i torsdags slog fast, något som vi ska vara stolta över. EU-domen, som tillåter svensk privatimport, är tecken på hur den svenska alkoholpolitiken tvingas retirera och är på väg att haverera. När den öppna världen ställer krav på en öppen alkoholpolitik gäller det att vi står fast vid en politik som vågar ta ansvar, vilket även folkhälsominister Maria Larsson (fp) framhåller i en kommentar till EU-domen.
Svensk alkoholpolitik omyndigförklarar inte på nått sätt oss ungdomar. Den är ansvarstagande, och framförallt framgångsrik. I Sverige dricker vi mindre än i övriga Europa, och har därför en mindre mängd alkoholrelaterade problem. Förhoppningsvis ser det ut så även i framtiden.
Martin Gerdin