Sverige kan göra skillnad i Afghanistan

Att värna säkerheten, främja utveckling och försvara de mänskliga rättigheterna i Afghanistan är det internationella samfundets viktigaste uppgifter. Det skriver ALEKSANDER GABELIC, ordförande i Svenska FN-förbundet.

Att Sverige ökar storleken på sin truppinsats i Afghanistan tycker artikelförfattaren är välkommet.Foto: Torbjörn F Gustafsson / Scanpix

Att Sverige ökar storleken på sin truppinsats i Afghanistan tycker artikelförfattaren är välkommet.Foto: Torbjörn F Gustafsson / Scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-08-26 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Afghanistans hårt prövade befolkning har för andra gången sedan talibanregimens fall gått till valurnorna för att välja president. Oavsett valets utgång står landet inför en gigantisk utmaning att få igång en utveckling som har stått stilla under många år till följd av utländsk ockupation, hårdfört talibanstyre och svaga regeringar.

I Sverige förs en tidvis livlig debatt om hur vi ska förhålla oss till Afghanistan. För den svenska FN-rörelsen är det självklart att Sverige ska fortsätta att bidra i olika krishärdar där FN har gett sitt mandat. Att Sverige nu ökar storleken på sin truppinsats är välkommet. Samtidigt ska vi fortsätta att propagera för att FN också i fortsättningen ska vara en ledande beslutsfattare, organisatör och genomförare av såväl civila som militära insatser i olika konflikthärdar. Flera FN-organ finns på plats i Afghanistan och gör tillsammans med landets regering insatser för att underlätta för landets befolkning. Ur ett FN-perspektiv finns efter valet tre särskilt angelägna uppgifter:

* Värna säkerheten.

Stora delar av Afghanistan är i dag betydligt säkrare än för sju år sedan, men stridigheter pågår ännu. Att lämna de inhemska säkerhetsstyrkorna att ensamma bekämpa talibanerna - krigare som inte drar sig för att halshugga människor i avskräckande syfte - är inget alternativ. Stärkt säkerhet är också en av förutsättningarna för olika biståndsinsatser.

* Främja utveckling.

Omvärldens hjälpinsatser har bidragit till stora framsteg under de senaste åren. Trots hot går fler flickor än någonsin i skola, tillgången till mödrahälsovård har ökat liksom andelen afghaner som har tillgång till sjukvård. Det finns dock mycket kvar att göra. Grundläggande samhällsfunktioner måste komma på plats för att afghanerna ska börja känna hopp inför framtiden. Ett fungerande rättssamhälle, korruptionsbekämpning, arbetstillfällen, en marknad och distributionsapparat för jordbruksprodukter är sådant som fortfarande inte fungerar.

* Försvara mänskliga rättigheter.

Genom presidentvalet stärks förhoppningsvis demokratin i Afghanistan. De lagar som president Hamid Karzai har drivit igenom för att blidka extremistiska grupper och som bland annat låter tillåter att män svälter sina fruar om de inte vill ha sex är dock inte förenliga med mänskliga rättigheter. Väst måste i betydligt högre grad betona att man förväntar sig att den unga demokratin inte kohandlar bort grundläggande fri- och rättigheter.

Nationella och internationella valövervakare har funnits på plats för att kontrollera att valet trots de besvärliga förutsättningarna har gått rimligt korrekt till. Våld, hot och andra problem har ändå förekommit. Att etablera en stabil demokrati sker inte över en natt, framför allt inte i ett konfliktdrabbat land med 28 miljoner invånare som dessutom är ett av världens fattigaste.

Det är viktigt att omvärlden även efter valet håller ett vakande öga på och ger ett långsiktigt och samlat stöd till Afghanistan. Svenska FN-förbundet ägnar höstens nationella seminarium inför FN-dagen åt Afghanistan.

Aleksander Gabelic

Läs mer om