Om en samlingsregering bildades skulle pensionärernas fiender i riksdagshuset och i Rosenbad fortfarande befinna sig i där. Lennart Krisells förslag (Corren 1/4) löser inte pensionärernas problem.
Sett ur pensionärernas synvinkel finns det bara ett politiskt block i riksdagen. Detta block är extremt pensionärsfientligt. Om pensionärerna taktikröstar på Sverigedemokraterna blir SD vågmästarparti efter valet 2010. Taktiskt stöd för SD leder också med stor sannolikhet till att något eller några av de mindre partierna måste lämna riksdagen. Inget parti har råd att betala ett obegränsat pris för nöjet att lösa problem på pensionärernas bekostnad.
Frågan om pensionärerna kan ha anledning att rösta på SD av andra skäl än taktiska beror på hur partiet utformar sin pensionärspolitik. Ett parti som vill skära ned anslagen för flykting- och biståndspolitiken har givetvis bättre möjligheter att finansiera höjda pensioner, än ett parti som vill höja anslagen för flykting- och biståndspolitiken.
Det påstås att nästan 30 procent av väljarna i valet 2010 kommer att vara ålders- eller förtidspensionärer. Det finns därför en ovanligt rymlig nisch för ett politiskt parti som är villigt att tillgodose pensionärernas krav i rimlig omfattning. Sverigedemokraterna har redan tagit avstånd ifrån dagens pensionssystem. Detta är en bra början, men långtifrån tillräckligt. SD bör ge pensionärerna ett konkret "egoistiskt" skäl att rösta på partiet.
Manipulationerna av bas- och prisbasbeloppet ledde till att bruttopensionerna reducerades med omkring 10 procent. Sverigedemokraterna bör i eget intresse kräva en omedelbar höjning av alla bruttopensioner.
Erik Nilsson