Sveriges koldioxidutsläpp minskar medan vår ekonomiska tillväxt ökar, jublar de som inte vill eller vågar ta till sig klimathotet. Men våra utsläpp minskar inte. Vi exporterar dem.
Sveriges årliga utsläpp är i storleksordningen 12 ton per person och år, dubbelt så stora som dagens rapporterade värde 6 ton per person och år, om hänsyn tas till export och import, enligt en rapport från Kungliga Tekniska Högskolan. Det är skyhögt över hållbara nivåer. Utsläppen måste ner till cirka 1,15 ton per person och år 2050. Rättvisande statistik bör spegla var varor konsumeras, inte var de produceras. Kinas kolkraftverk spyr ut koldioxid för att mätta vår hunger efter billiga prylar.
Energivinster genom effektivare produktion har hittills alltid ätits upp av ökad konsumtion. Att hoppas på fortsatt massiv ekonomisk tillväxt i redan rika länder kombinerad med minskande koldioxidutsläpp är orealistiskt. Både ny teknik och ändrad livsstil krävs om vi ska lyckas hejda klimatförändringarna - och det är bråttom. De globala utsläppen måste minst halveras till 2050 - i rika länder minskas med 80-90 procent - om vi ska ha en chans att stanna vid 2 graders uppvärmning.
Det är frestande att blunda för detta och klamra sig fast vid hoppet att tekniken ska se till att vi kan fortsätta shoppa och resa precis som förut. Detta är farligt önsketänkande. Naturvårdsverket redovisar i rapporten "Tvågradersmålet i sikte?" olika scenarier för hur Sverige ska kunna nå målet till 2050. De visar att även med stor effektivisering i alla sektorer krävs att efterfrågan på sådant som flygresor, konsumtionsvaror och boyta påverkas mot lägre nivåer än idag.
I skuggan av klimathotet borde vi alla arbeta för fullt med att organisera ett socialt rättvist samhälle som håller sig inom naturens begränsningar men de stora partiernas fokus ligger kvar på ineffektiva åtgärder av symbolisk karaktär. Oviljan att agera förstärks av att de som orsakar klimatförändringen inte drabbas först eller hårdast av följderna utan det är ofta oskyldiga i fattiga länder eller ännu inte födda som får betala notan för vår köpfest. Nu krävs nytänkande och politiskt mod för att få till stånd en realistisk och långsiktig politik.
I väntan på en sådan kan vi alla börja dra vårt strå till stacken. En mindre miljöbelastande livsstil har stora fördelar. Forskningen har visat att i redan rika länder ökar människors tillfredsställelse med livet inte av mer överflödskonsumtion. Den tillväxt vi nu behöver är andlig, social och kulturell - något som redan 1800-talsliberalen J S Mill förutsåg. Vi behöver lära oss vara nöjda med det vi har, dela det rättvist och få tid och kraft till annat än lönearbete och shopping. Lyssna inte på de alltmer desperata lockropen från dem som tjänar på att vi ska köpa mer vare sig vi behöver eller ej. Våga vara nöjd med det du har och den du är. Handla med omsorg och urskillning. Du blir en sämre konsument men en lyckligare människa. Så kan vi alla hjälpa till att rädda jorden och få bättre liv på köpet.
Annika Lillemets