Åtta år efter talibanregimens fall är problemen i Afghanistan fortfarande stora.
Kriget mellan de internationella trupperna och talibanrörelsen drabbar kraftigt civilbefolkningen och återuppbyggnadsarbetet. Enligt FN dödades 1 013 civila redan första halvåret 2009. Såväl talibaner som utländska styrkor hindrar civila biståndsinsatser och humanitär hjälp. Afghanistan är i oerhört stort behov av omvärldens engagemang och solidaritet i kombination med en ny strategi för återuppbyggnad:
? Biståndet till Afghanistan måste öka: Afghanistan har efter talibanregimens fall fått långt mycket mindre bistånd per capita än andra länder i liknande situation. Stödet till Bosnien och Öst-Timor var mångfalt större efter konflikterna där. Trots att stora framsteg gjorts inom utbildning och hälsovård är behoven i Afghanistan fortfarande enorma. En afghansk mamma löper 1500 gånger större risk än en svensk att dö i barnsäng. 20 procent av alla barn dör före fem års ålder. Kvinnors utsatthet handlar inte bara om det patriarkala samhällets förtryck utan i stor utsträckning om bristande resurser för hälsovård och utbildning.
? Den afghanska staten måste stärkas: Afghanernas förtroende för regeringen är lågt och det pågående presidentvalet genomsyras av misstankar om valfusk. Korruptionen i landet har brett ut sig på alla nivåer, vilket bland annat beror på det extremt centralistiska presidentstyrda statsskicket. Problemen är mest uppenbara inom rättssektorn där både domstolar och polis är korrupta och inkompetenta. Insyn och transparens måste stärkas genom en starkare roll för det afghanska parlamentet och lokala folkvalda församlingar. Att vinna freden i Afghanistan handlar om att lyckas med statsbyggandet.
? En helt ny militär strategi krävs: Att dra tillbaka de utländska trupperna från Afghanistan är inte en lösning utan skulle sannolikt störta landet i inbördeskrig. Men att låta Nato fortsätta sin militära strategi kommer att leda till mer lidande för civilbefolkningen utan att talibanerna besegras. Bland vanliga afghaner växer för varje år misstroendet för de internationella styrkornas närvaro på grund av att civila drabbas av striderna. En ny strategi som tydligt sätter den afghanska regeringen och FN i förarsätet för de fredsfrämjande insatserna är nödvändig. Det militära stödet bör vara ett stöd till de afghanska säkerhetsstyrkorna och endast i extremt utsatta landsdelar bör utländsk trupp patrullera i Afghanistan.
Som EU-ordförande kan Sverige spela en viktig roll i dessa frågor. Med Sveriges långa engagemang för Afghanistan kan vi inta ett ledarskap som vågar ompröva det internationella samfundets misslyckanden utan att vända Afghanistan ryggen.
Torbjörn Pettersson