Nyss har vi skådat och tagit till oss nobelpristagarna och deras tal. Flera har fått frågan vad som påverkat dem positivt till deras framgångsrika gärning. Flera av dem har då svarat att de haft inspirerande lärare.
Sveriges nuvarande regering har sagt sig vilja höja lärarnas kompetens och har också satsat på fortbildningsprojekt av olika slag.
Linköpings universitet har en gammal tradition att vara arrangör för lärarfortbildning organiserad av en fortbildningsavdelning som på senare år haft andra namn såsom Externa relationer och senast Liu konferens.
Ofta har dessa insatser skett genom biennaler (äger rum vartannat år) inte sällan inom Konsert&Kongress väggar. Deltagare har kommit från hela Sverige till Linköping och ibland Norrköping. Med åren har dessa tillställningar inom skilda ämnen fått allt högre status och lockat 1 000-tals aktiva pedagoger. Det har för programgrupperna varit lätt att engagera föreläsare med spetskompetens att ge den senaste utvecklingen på respektive fackområde. Doktorander från icke minst vårt eget universitet har fått möjlighet att komma ut med sina påbörjade eller avslutade avhandlingar.
Den avdelning på universitetet som så framgångsrikt sysslat med att hålla i denna riksfortbildning har nu organiserats bort och i nuläget finns ingen som tagit över denna roll.
Universitetet har på intet sätt informerat om att det nu faktiskt inte finns någon fortbildning för pedagoger. Intet ont anande väntar nu många på inbjudningar som inte kommer. Bland de som i första hand drabbas är förskollärare, tekniklärare, slöjdlärare och speciallärare på alla stadier samt särskollärare.
Universitetets passivitet i detta fall är förbluffande och hjälper inte till att ta död på fördomen att akademiska världen är en sluten värld. Linköping/Norrköping som känd arrangör för biennaler mister en för skolfolk etablerad profil om inget görs. Att den fjärde storstadsregionen dessutom får en anledning mindre att besökas är ett faktum. Oftast är biennalerna arrangemang över två dagar.
Den ändringsförordning för Högskolelagen som trädde i kraft i juli 2009 (lag 2009:45) säger "I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta." Detta är den tredje uppgiften, som universiteten har. Utbildning och forskning är de övriga två.
Om vårt universitet nu, som det verkar, inte längre åtar sig att fortbilda sina tidigare studeranden, bör man se till att annan myndighet eller privat arrangör tar över denna uppgift. Det handlar om ett samhälls- och utbildningsansvar som universiteten enligt ovan beskrivna lag har.
SVEN-INGE ÄNGSHAMMAR, MEDLEM I PROGRAMKOMMITTÉEN FÖR ÅTTA BIENNALER I LINKÖPING