Den lilla staden Södertälje har hamnat i internationellt fokus sedan dess kommunalråd Anders Lago bjöds in av amerikanska kongressen för att tala kring invandring och integration. Anledningen var att bland annat Washington Post uppmärksammat att Södertälje med endast cirka 80 000 invånare förra året tog emot ungefär lika många irakiska flyktingar som hela USA.
Men integrationen i Södertälje fungerar bristfälligt. I en intervju förklarar Lago att över 40 procent av de vuxna har akademisk utbildning, alltifrån ekonomer till civilingenjörer och hjärnkirurger. Ungefär lika många har arbetsvana från traditionella hantverkaryrken. Ändå upplevs en stor segregation från arbetsmarknaden.
Svårigheten för Södertälje att integrera de irakiska flyktingarna beror i viss mån på den koncentrerade invandringen till staden. Yves Zenou, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och verksam vid Institutet för Näringslivsforskning, förklarar: "Nyanlända invandrare som placeras i Södertälje hamnar lätt i miljöer där de inte kommer i kontakt med det svenska samhället och språket samtidigt som möjligheterna att finna jobb är begränsade".
Men den koncentrerade invandringen utgör inte hela problemet. I Sverige har vi under senare årtionden blivit mycket dåliga på att integrera irakiska invandrare, även när invandringströmmen var jämnare och betydligt mindre än i dag.
År 1990 var manliga irakiska invandrare sysselsatta i hälften så stor utsträckning som infödda svenskar. Samtidigt var arbetsinkomsten för dem som trots allt hade heltidsarbete endast tre femtedelar av de infödda svenskarnas. För flyktingsinvandrare och anhöriginvandrare från Irak som fått uppehållstillstånd för 4-8 år sedan var andelen anställda år 1995 så låg som 13 procent bland kvinnor och 23 procent bland män. Detta trots att de irakiska invandrarna var välutbildade. År 1990 var andelen irakiska invandrare med forskarutbildning 5-11 gånger större än bland infödda svenskar.
Svårigheten att integrera denna välutbildade grupp beror på brister i de svenska systemen. Det är svårt för personer som ännu inte behärskar språket att få in en fot på arbetsmarknaden eftersom de initialt inte tillåts konkurrera med lite lägre löner givet de platta lönestrukturerna i Sverige. Nyföretagande är krångligt även för dem som är väl förtrogna med det svenska systemet, vilket sätter hinder för personer som kommer från en entreprenöriell bazaar-kultur. Det är samtidigt lockande att kombinera svartarbete med bidrag, medan höga skatter minskar incitamenten till arbete.
Det har blivit vanligt att integrationsproblemen närmast helt skylls på rasism och diskriminering, medan beslutsfattarna i stort fortsätter samma integrationspolitik som så länge misslyckats. Det är inte lätt att ändra på de sociala system som sätter käppar i hjulet för integrationen, men något måste göras ifall förändring ska bli möjlig.
Nima Sanandaji