En viktig förutsättning för en fortsatt positiv utveckling av den globaliserade världen är väl fungerande transporter. Den insikten växer i styrka i hela världen.
Alla trafikslag behövs för att skapa ett miljömässigt och samhällsekonomiskt effektivt sätt att ge tillgänglighet i hela landet och till hela världen. Flyget är en viktig del av den svenska kollektivtrafiken och är i praktiken den globala kollektivtrafiken.
Vad händer då i Sverige? Staten har successivt minskat sitt ansvarstagande för flyget och dess infrastruktur. De senaste 10-15 åren har det skett en överföring av ansvar, ägande och kostnader för flygplatsverksamhet till regioner och kommuner. Ett tidigare väl fungerande inrikesflyg i hela landet har stadigt försämrats och allt mer koncentrerats till trafik mellan de tre storstäderna. Där har utbudet ökat och priserna gått ner. Många medelstora orter och regioner har i stället fått en försämrad tillgänglighet och resenärerna får i dag betala dyrt för sitt resande.
Ett väl fungerande flygtrafiksystem är en förutsättning för tillväxt i alla delar av Sverige och för att hela Sverige ska kunna ta del av globaliseringen.
Vägar och järnvägar finansieras via skattsedeln medan flygets infrastruktur i huvudsak finansieras genom avgifter som läggs på biljettpriset och därför inte belastar skattebetalarna. Därför finns det i dag ett fungerande system där staten ersätter kommunala flygplatshållare för underskott i driften av flygplatser. Statens utgift för detta uppgår i runda tal till 100 miljoner kronor per år, vilket är mindre än häften av underskotten. Statens ansvar även för flyginfrastrukturen måste återupprättas.
Även flyget i sin roll som kollektivtrafiken ut i världen kommer att dra nytta av att Arlanda och Kastrup och så småningom Skavsta, Landvetter, Linköping med flera inte bara är flygplatser utan även järnvägsstationer. I dag finns det en bred politisk förankring för ökad satsning på järnvägar. Men det är redan i dag fullt på spåren och det kommer att dröja åtminstone 15 år - sannolikt ännu mer - innan detta problem slutligen kan lösas. Vi menar att det är självklart att staten både här och nu och i framtiden måste leva upp till det av riksdagen beslutade målet om att hela Sverige ska ha tillgång till ett väl fungerande transportsystem.
Lite undrande blir man när regeringen tycker att kommunerna ska ta ansvar för att finansiera delar av det nationella väg- respektive järnvägsnätet samt ta på sig ökade kostnader för flygplatserna. Detta samtidigt som man vill att det privata näringslivet ska ta över vård, skola och omsorg.
För att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas krävs att regeringen vågar bedriva en nationell infrastrukturpolitik och inte bara skyfflar över det ansvaret på kommuner och regioner.
Lena Micko
Elvy Söderström