När jag tillträdde som generaldirektör för Migrationsverket för fem månader sedan sa jag att jag skulle hänga ut de kommuner som inte tog sitt ansvar för att ta emot ensamkommande asylsökande barn.
En drastisk åtgärd kan tyckas. Knappast ett statligt verks uppgift kanske någon också tänker.
En nödvändighet för anständigheten i vårt asylsystem skulle vi snarare hävda.
Det är också en förutsättning för att vi på Migrationsverket ska kunna klara vårt uppdrag. En av hörnstenarna i vårt asylsystem är att ge alla som söker asyl ett bra mottagande under prövningstiden. Det är naturligtvis extra viktigt när det rör sig om barn och när så många som 222 av Sveriges kommuner inte vill hjälpa till.
Den första juli förra året överfördes ansvaret från Migrationsverket till Sveriges kommuner för att ge ensamkommande asylsökande barn och ungdomar under 18 år ett boende. Migrationsverket har sedan dess fört diskussioner med kommunerna för att förmå dem att ta emot barnen. Det är ingen underdrift att säga att arbetet gått trögt. Vissa kommuner har redan från början har visat att de är beredda att ta sitt ansvar, medan de flesta tydligt signalerat att de inte är beredda att göra det.
De ensamkommande asylsökande barnen behöver så snabbt som möjligt få flytta till ett boende som de vet kommer bli deras hem under väntetiden i Sverige. När det inte finns tillräckligt många kommuner som är beredda att ta emot dem blir de kvar länge, ibland flera månader, i boenden avsedda för några nätter. Dessutom sätts de kommuner som står för det tillfälliga boendet i en synnerligen svår situation. De tvingas ständigt att utvidga sin verksamhet och ta ett ansvar långt över vad man rimligen kan kräva av dem.
Listan på kommuner som inte tar emot ensamkommande barn är väldigt lång. Närmare bestämt 222 kommuner lång. Vi publicerar i dag en lista på de kommuner som har en muntlig eller skriftlig överenskommelse om att ta emot ensamkommande barn på vår hemsida.
Flera kommuner i Östergötland har tecknat överenskommelse om mottagande av ensamkommande asylsökande barn med Migrationsverket, men det är också många som inte gjort det. Dessutom finns en av de sammanlagt 14 kommuner i Sverige som varken tar emot ensamkommande barn eller personer som nyligen fått uppehållstillstånd i Östergötland. Denna kommun, som alltså inte på något sätt bidrar till upprätthållandet av Sveriges asylsystem, är Ydre.
Vi är medvetna om att det pågår diskussioner om att i framtiden förändra sin inställning till att ta emot antingen ensamkommande barn eller personer som fått uppehållstillstånd i vissa kommuner. Naturligtvis välkomnar vi denna process och hoppas att det leder till att man hjälper till att ta ansvar i frågan.
Det finns i dag drygt 230 barn och ungdomar i tillfälliga boenden runt om i landet. De behöver en så trygg tillvaro som möjligt, så snabbt som möjligt. Att ta emot något av dessa barn är en bra början för de kommuner som hittills inte tagit emot några barn.
De närmaste åren kommer fler barn och vuxna att få uppehållstillstånd och behöver då en plats i våra kommuner. För att klara den uppgiften behöver alla kommuner hjälpa till. Vår förhoppning är att denna debattartikel kan bidra till att skapa diskussion och leda till att fler kommuner väljer att bidra till den asylpolitik som riksdagen i stor enighet beslutat.
Dan Eliasson, generaldirektör
Jan Olov Wallin, verksamhetschef