Enligt en ny rapport från Socialstyrelsens Nationella kvalitetsregister för gynekologisk cellprovskontroll, Gynekologisk cellprovskontroll i Sverige 2006 finns allvarliga kvalitetsbrister, speciellt i Östergötland. Syftet med cellprovtagning är att förebygga livmoderhalscancer på ett kostnadseffektivt sätt. Det tas cirka 30 000 cellprover varje år i Östergötland och de kvalitetsproblem som kan utläsas ur rapporten är:
* Låg täckningsgrad. I Östergötland är täckningsgraden 61 procent, vilket är lägst i Sverige. EU-rekommendation är minst 85 procent. Med täckningsgrad menas den andel av kvinnor 23-60 år som tar cellprov med 3-5 års intervall. Låg täckningsgrad är den viktigaste orsaken att fortfarande över 450 kvinnor varje år insjuknar i livmoderhalscancer i Sverige. Men samtidig som man missar många kvinnor som inte kommer till cellprovtagning så förekommer en omfattande överprovtagning.
* Överprovtagning med 42 procent i åldrarna 23-50 år, genomsnitt i riket är 17 procent, och överprovtagning med hela 59 procent i åldrarna 50-60 år. Med överprovtagning menas att man tar cellprover oftare än de av Socialstyrelsen rekommenderade intervallen 3-5 år. Denna typ av överprovtagning saknar medicinsk nytta och skapar onödigt stora kostnader för skattebetalarna.
Överprovtagning förekommer även utanför de av Socialstyrelsen rekommenderade åldersintervallen 23- 60 år, fram för allt hos kvinnor över 60 år. Varje år tas 2 000 prover i onödan, provtagningen saknar medicinsk nytta och kostar skattepengar som skulle kunna användas till bättre ändamål inom hälso- och sjukvården.
* Dålig provtagningsteknik. 18 procent av alla cellprover saknar körtelceller i jämförelse med 10,5 procent i genomsnitt i riket. Om körtelceller saknas i ett cellprov tyder det på att man inte har tagit ett fullständigt prov från livmoderhalsen. Helst bör alla cellprover innehålla körtelceller.
* Oklar klassificering av cellprover. Ett oacceptabelt stort antal prover har klassificerats med ej tolkningsbara koder. All klassificering ska följa den så kallade "Sverigeremissen" som anger vilka standardiserade koder för klassificering av cellprovresultat som ska användas.
Den höga frekvensen av livmoderhalscancer i Östergötland avviker från rikets genomsnitt (13,2 i Östergötland mot 9,2 för riket). Det kan vara ett tecken på att den gynekologiska cellprovskontrollen inte fungerar tillfredsställande i Östergötland. (Källa: Socialstyrelsen, Cancer Incidence in Sweden 2005)
Vid en diskussion kring dessa kvalitetsproblem med ansvarig tjänsteman i landstingskansliet och beställare av kvinnosjukvård i Östergötlands landsting, viftades kritiken åt sidan. De uppenbara kvalitetsbristerna var inte något bekymmer för landstinget. Man kände inte heller till rapporten "Gynekologisk cellprovskontroll i Sverige 2006". Beställaren av kvinnohälso- och sjukvård, det vill säga Landstinget och kvinnokliniken i Östergötland som utförare har huvudansvaret att den gynekologiska cellprovskontrollen i Östergötland fungera på ett tillfredställande sätt. Allmänheten har rätt att få veta hur en verksamhet fungerar i synnerhet när den är huvudsakligen skattefinansierad.
Peter Bistoletti