Det är dags för årets niondeklassare att göra sina val för gymnasiet. Det finns ett fantastiskt utbud av program och kurser och att sätta sig in i vad de innebär är inte en lätt uppgift när inte ens de studieförberedande programmen längre är någon självklar väg till högskolan. I valfrihetens namn har man skapat ett system där det är lätt att välja bort sig.
I dag ger alla nationella program inom gymnasieskolan det som kallas för "grundläggande behörighet". Många utbildningar på universiteten kräver dock mer i form av en "särskild behörighet", bestående av ytterligare kurser. Dessvärre ger de flesta gymnasieprogram ingen, eller endast en liten del, av sådan behörighet. På Linköpings universitet har vi exempelvis en utbildning, Samhällets logistik, vilken kräver kursen Matematik C, som inte är obligatorisk ens på det Samhällsvetenskapliga programmet. För civilingenjörsutbildningar krävs det ytterligare val till och med inom det Naturvetenskapliga programmet, som tidigare garanterat behörighet till alla sådana utbildningar.
Att som 16-åring veta exakt vad man vill bli är få förunnat. Ändå behöver elever i årskurs nio, samtidigt som de tillgodogör sig gymnasieinformationen, skaffa sig en överblick över högskoleutbudet. Valfriheten på gymnasiet kan kraftigt begränsa valfriheten i nästa steg. Skolorna lägger visserligen ned stort arbete på att informera, och studievägledare gör oftast ett gott jobb, men det är ändå ett system som gynnar ungdomar från studievana miljöer och motverkar högskolans mål att bredda sin rekrytering. Den reform av gymnasiet som nu utreds måste beakta detta.
I avvaktan på denna reform blir vår uppmaning till eleverna: Gör kloka val till gymnasiet, det kan kännas jobbigt för stunden, men du stänger du inga dörrar för framtiden.
Helen Dannetun
Michael Hörnquist