Folkpartisterna Carina Boberg och Bengt Olsson anser att min kritik mot det stora fokus regeringen ägnar åt ordningsfrågor i skolan är obefogad (Corren 17/9). Jag håller inte med.
Jan Björklund har i debatten varit konsekvent dålig på att hantera statistik på ett hederligt sätt. Detta för att skapa opinion för sin politik baserad på ordningsfrågor, en politik som förs därför att regeringen inte är beredd att göra verkliga satsningar på skolan.
Folkpartiledaren Björklund sa i SVT:s Agenda från den 5/11 2006 att "svensk skola är enligt OECD nu den skola som har mest skolk i hela världen, mest problem med skadegörelse i hela världen och det grövsta och mest kränkande språkbruket i hela världen". I undersökningen han hänvisar till ligger Sverige på en medelnivå gällande ordningsfrågor (hos OECD som bara mäter de 30 rikaste länderna) och angående språkbruket får vi anta att det inte är värre än Björklunds eget i hans forna anställning inom militärtjänsten (DN 9/9 2007).
Vidare anklagar Boberg och Olsson Ung Vänster för att tycka att praktiska kunskaper är dåliga. Det är en närmast fånig kritik. Vi anser nämligen, till skillnad från folkpartiet, att de elever som väljer praktiska program på gymnasiet är så oerhört bra, att dessa också förtjänar en möjlighet att läsa vidare på högskola. Den nya gymnasieutredningen begränsar denna möjlighet.
Vikten av teoretisk kunskap ligger inte i att den skulle vara mer statusfylld, utan för att den är en förutsättning för en aktiv och deltagande demokrati där kritiskt tänkande medborgare fostras. Både praktik och teori behövs.
Redan i dag ser vi en social snedfördelning vid rekryteringen till högskolan, och med regeringens politik har vi snart en skola som inte är värdig den tid vi lever i. Den uppdelade skolan tillhör historien.
Fredrik Andersson