Vårt behov av sensationer och spektakulära avslöjanden är omättligt. Därför ägnas SVT-filmen om Jas 39 Gripen en snudd på hysterisk uppmärksamhet. Tänk så häftigt det vore att nagla fast Saab-ledningen vid skampålen efter att ha avslöjat den som en maffig mutkolv. Miljöpartiet och vänstern går längst. Peter Eriksson (mp) jämför "Saabaffären" med tsunamikatastrofen (!) och kräver en nationell katastrofkommission - innan överåklagare Christer van der Kwast ens beslutat att inleda en förundersökning.
Men visst förekom graverande uppgifter i tv-filmen. Brittisk och tjeckisk polis utreder mutanklagelserna mot BAE Systems. Saabs ledning måste självfallet göra sitt för att räta ut de frågetecken som dröjer kvar efter "Uppdrag Granskning." Ytterst handlar det om tilltron till svensk försvarsindustri, som, sedan Saab övertog Ericssons försvarsverksamhet, är detsamma som Saab.
Företaget intensifierar sina exportansträngningar. Indien och Norge är två av många länder som funderar på att köpa Jas 39 Gripen. Jas-projektet är långt ifrån det monumentala misslyckande som kritikerna framställer det som. Men Saab är mer än Jas. Den långsiktiga strategin att frigöra sig från det ensidiga beroendet av svenska staten fortsätter. (Neuronprojektet visar samtidigt att samarbete mellan det offentliga och försvarsindustrin är nödvändigt även i framtiden.) Strategiska allianser med utländska företag är ett måste. Saab har utmärkta möjligheter att hävda sig på den attraktiva, växande marknad som kretsar kring uppbyggnaden av krislednings- och krishanteringssystem.