Annika Lillemets (mp) skriver i Corren den 8 juni att vi måste ompröva fixeringen vid tillväxt. Annika menar att vi ska vara nöjda med det vi har och inte hävda den blinda tillväxtens välsignelse. Jag är också glad över hur bra jag har det i Sverige och att jag på grund av detta kan fundera på hur jag ska bli lyckligare. Men detta är än idag få förunnat. Över 1 miljard människor lever i extrem fattigdom i vår värld idag. För dessa människor är tillväxt enda vägen till ett anständigt och mer humant liv.
Vår vardag i Sverige hade sett betydligt sämre ut om vi inte hade varit fokuserade på tillväxt. Allt omkring oss, skolan, vården, omsorgen, jobben etc., är beroende av hur bra det går för vårt lands företag. Utan våra företags utveckling och expansion skulle inte heller vi inte ha allt som vi idag tar förgivet och vi skulle inte ha möjligheten att reflektera över att, som Annika uttrycker sig, "ha ökad lycka som politiskt mål". Det är vårt välstånd, som skapats av våra företags tillväxt, som gjort oss så rika att vi kan ta oss tiden till att fundera över mål och mening i livet. De som inte har den förmånen kämpar vardag för sin överlevnad och skulle med glädje ta emot en ökad tillväxt som sedermera genererar ett ökat välstånd.
Jag håller med Annika Lillemets att vi i de rika länderna måste ta ansvar för både klimathot och miljöproblemen. Men utan en ökad tillväxt kommer vi inte ha resurser att göra det. Vi behöver utveckla bättre teknik för att dessa problem ska minskas och en teknisk utveckling görs inte av sig självt. Det behövs nya investeringar, utbildning och entreprenörskap för att detta ska lyckas.
Det är med nya idéer, kraft, mod och pengar som vi kommer att kunna göra världens folk rikare, både materiellt och andligt. Med en kraftig tillväxt i Sverige och i alla andra länder kanske fler än vi kan unna oss tiden att reflektera över lycka!
Sofie Elmström