I debatten hörs ibland röster som hävdar att det i Sverige skulle finnas ett okritiskt förhållningssätt till FN. Michael Wigg kräver till och med att Sverige ska lämna FN (4/5).
Wiggs kritik mot resolutionen mot förtal av religioner är befogad, men han glömmer att det inte är FN som hotar mänskliga rättigheter. FN är en spegling av den värld vi lever i. Den som värnar om individen borde därför i stället kräva att världens demokratier tar strid med de regimer som vill inskränka olika fri- och rättigheter, ibland inom FN:s ramar.
Genom sitt uttåg från FN-konferensen mot rasism i Genève nyligen bidrog Sverige och andra EU-länder till att försvaga det globala samtalet. Norge deltog däremot på politisk nivå och kritiserade i sitt anförande den iranske presidentens uttalanden. Deltagarna enades till slut om ett starkt slutdokument för framtidens arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Det hade inte varit möjligt utan dialog.
Att USA uteblev från Genève är beklagligt. Å andra sidan söker nu USA medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter och tar därmed sitt ansvar i arbetet för grundläggande fri- och rättigheter. Det exemplet borde fler länder följa.
FN, liksom destruktiva regimer, ska kritiseras när det är påkallat, men globala problem kan inte lösas om strategin är frånvaro. Regeringar, organisationer och debattörer som vill se en stark och konstruktiv världsorganisation borde ge sitt fulla stöd till FN:s löpande arbete för säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter, liksom till det reformarbete som FN:s revisionschef Inga-Britt Ahlenius bedriver.
De globala utmaningarna blir fler och inte färre. Därför blir också ett starkt FN allt viktigare. Om inte Sverige försvarar mänskliga rättigheter - vem ska då göra det? Om de tomma stolarnas politik blir vägledande för framtidens arbete i FN är vi farligt ute.
Aleksander Gabelic
Tanja Mitic