I en replik (18/7) på min debattartikel om den nya trafikförsäkringen undrar överläkare Bror Gårdelöf varför det bara är trafikanterna som ska stå för sina egna skadekostnader. Han menar att det finns andra grupper som utsätter sig för risker, till exempel idrottare.
Visst är idrott riskabel - i olika grad beroende på sport. Det går dock ändå inte att jämföra trafikanter med idrottare i försäkringssammanhang.
Experter har noga visat hur man bör använda ekonomiska styrmedel i försäkringssammanhang, vilka områden och skadetyper som bör omfattas.
Skadetypen bör vara relativt vanligt förekommande och skadorna måste kunna hänföras till en grupp av verksamhetsutövare som kan avgränsas utifrån enkla kriterier. Detta stämmer väl in på trafikskadorna.
För att försäkringspremierna ska kunna styra människor mot ett klokt beteende måste verksamheten därtill vara sådan att man kan skilja mellan ansvarsfulla och farliga verksamhetsutövare och ge dem olika försäkringspremier.
Det är möjligt i trafiken - men knappast inom idrotten.
Härtill kommer det pragmatiska skälet att trafikförsäkringen redan finns och är enkel att justera så att den betalar för alla skadekostnader, inte bara vissa. Det finns inget liknande system på idrottens område.
Gårdelöf efterlyser också en skattesänkning som kompensation för höjningen av trafikförsäkringspremien. Men har det verkligen undgått Gårdelöf att han redan har fått en sådan?
Jobbskatteavdraget som trädde i kraft i år har gett honom - och alla andra som yrkesarbetar - ett antal hundra kronor mer i plånboken varje månad. Som det ser ut nu kommer det dessutom ytterligare skattesänkningar vid årsskiftet.
Med dessa skattesänkningar kompenseras framför allt låg- och medelinkomsttagare med råge för höjningen av premien.
Andreas Norlén (m)