Trafikskador och idrottsskador kan inte jämföras, skriver Andreas Norlén (m), i ett svar till Bror Gårdelöf (14/8).
Det är naturligtvis så att Norléns argumentation i frågan haltar märkbart!
En kategori människor lyfts ur det solidariska sjukförsäkringssystemet - de trafikskadade. Den borgerliga regeringen pekar ut trafikskadade och säger att de själva ska bära sina kostnader inom systemet. De sägs ha en hög "riskfaktor". För många kommer det att handla om tusentals kronor mera om året för att ha råd att ha bil eller mc i fortsättningen. Kostnader som inte på något sätt kompenseras med jobbavdraget i praktiken. Var det inte meningen att människor skulle få mera pengar i plånboken när avdraget infördes? Numera visar det sig att jobbavdraget i stället ska räcka till att kompensera den ena försämringen efter den andra varav trafikskadeförsäkringshöjningen bara är en i raden.
Nu riskerar de trafikskadade att hamna i kläm mellan olika instanser. De ska nagelfaras av skadereglerare i vinstkrävande försäkringsbolag. De ska klara av att själva driva sin sak mot experter. Allt för många människor kommer att ge upp om alternativet är segdragna civilrättsliga tvister.
Jag undrar också var gränsen går för vilka som själva "ska bära sina kostnader" enligt moderat filosofi. Bror Gårdelöf pekar på idrottare. Men det är kanske yrkesskadeförsäkringen som blir den borgerliga regeringens nästa mål? Så fort det solidariska sjukförsäkringssystemet naggats i kanten öppnas vägen för nästa steg. För att ha råd med en borgerlig regering gäller det att vara rik, frisk och lycklig redan från första stund.
Johan Löfstrand