Kartan visar bara en tvådimensionell bild av en tredimensionell verklighet. Flyghöjden är den tredje dimensionen. Det gäller att söka nyckeln till en fredlig samexistens med både vindkraft och militärflyg som Staffan Danielsson och Roger Tiefensee efterlyste i Corren den 4 november. Lösningen kan finnas i ett tredimensionellt synsätt.
Luftrummet måste givetvis vara hinderfritt i flygfältens omedelbara närhet. Så långt är alla överens. Lägsta tillåtna flyghöjd över öppna landskap har länge varit 150 meter. En rimlig kompromiss kan vara att begränsa vindkraftverkens totalhöjd till 150 meter inom 40 km från militärflygfälten. Högre vindkraftverk kan byggas utanför dessa revir. Därtill behöver försvaret någonstans ett helt hinderfritt område vid F7 Såtenäs för utbildning i lågflygning under 150 meter med nybörjare. För att kunna försvara hela landet måste man ändå lära sig att ta hänsyn till kyrkor, radiomaster och vindkraftverk.
En separering i höjdled löser bara hinderkonflikten, men inte radarproblemet. Gripens dopplerradar ser ingen skillnad på gamla och nya vindkraftverk, oavsett höjd och oberoende av om flyghöjden är 30 eller 300 meter? Därför vill jag analysera hastigheten hos de föremål till exempel vindkraftverkens vingspetsar som skulle kunna ge falska dopplerekon vinkelrätt mot vindriktningen.
Gripens styrradar är grundinställd för att filtrera bort radarekon från föremål som rör sig med 0-200 km/tim på marken i flygplanets färdriktning, för att inte riskera att låsa på ekon från bilar. Problemet är att vindkraftverkens vingspetsar kan komma upp i 230 km/tim vid frisk vind och därmed bli ett radareko som kan vilseleda Gripens styrradar till att låsa på fel objekt.
Det finns en teknisk rapport från Elforsk 09:61 som rekommenderar en uppjustering av radarfiltrets hastighetsgräns, för att slippa vingspetsekon från vindkraftverk eller elbilen Tesla som toppar vid 210 km/tim på ren el. Om försvarsmaktens problem beror på ett inställningsfel i Gripens styrradar bör det vara lätt att lösa genom att justera upp hastighetsgränsen för alla markekon, så mycket att bara flygande radarekon behöver beaktas.
När Gripen flyger rote i vindriktningen, så uppstår inga vingspetsekon från vindkraften, eftersom de bara kan uppstå tvärs vindriktningen. Vid svag till måttlig vind blir vingspetshastigheten lägre och utgör inget problem. I fredstid kan man undvika roteflygning i hårda sidvindar, helt enkelt. Flygledaren vet vindriktning och vindhastighet.
Den som verkligen vill hitta en lösning på konflikten har flera möjligheter, men försvarsmakten har ett gammalt privilegium som överordnat riksintresse. Detta missbrukas nu för en juridisk offensiv mot en utvald del av landets energiförsörjning.
BENGT WALLA (C), STUREFORS