Trygghetssystemen ska omfatta alla

Miljöpartiet värnar visst den svenska modellen. Det skriver språkröret PETER ERIKSSON tillsammans med riksdagsledamoten ULF HOLM i en replik till Jytte Guteland och Hans Andersson (4/3).

Linköping2008-03-10 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan den borgerliga regeringens chockpolitik har börjat gälla har fler än 400 000 personer lämnat a-kassorna. Bara i januari lämnade drygt 17 000 personer. Av dem som var anmälda på arbetsförmedlingen i januari var 45 000 inte medlemmar i a-kassan. Totalt sett har nu fler än en miljon människor på arbetsmarknaden ingen rätt till a-kassa vid arbetslöshet. Enligt oss i miljöpartiet är det en ohållbar situation.

Anledningarna till varför man lämnar a-kassan är olika. För några handlar det om att de närmar sig pensionsåldern eller av andra skäl inte behöver oroa sig för arbetslöshet. De ser då inte något behov av att vara med i a-kassan. Men för väldigt många handlar det om de inte har råd med de höjda avgifterna som den borgerliga regeringen infört. Och det är exakt samma grupp som troligen är i störst behov av a-kassa om de blir arbetslösa.

Miljöpartiet vill att arbetsmarknadens säkerhetsbälte ska omfatta alla: Trygghetssystemen ska ge alla trygghet och finansieras med ett system där ingen kan smita från sitt solidariska ansvar.

Miljöpartiet har därför presenterat ett samlat förslag för arbetslivstrygghet. Vi föreslår att alla skattebetalare fullt ut betalar till den gemensamma finansieringen. På så vis kan vi trygga en stabil finansiering och ge höga ersättningsnivåer till stora delar av löntagarkollektivet vid arbetslöshet.

En annan orättvisa som bara har blivit värre med regeringens politik är att avgifterna skiljer sig mellan de olika a-kassorna. Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa kostar i dag 190 kronor per månad. Hotell- och Restauranganställda får betala 377 kronor i månaden. Detta trots att många akademiker har högre lön än dem som jobbar inom hotell- och restaurangbranschen.

Vi har stor förståelse för att en del inom fackföreningsrörelsen känner oro inför situationen. Frågan är emellertid om det finns någon väg tillbaka till hur det var innan den borgerliga regeringen tillträdde? Vad skulle vara alternativet om vi är överens om att vi inte kan acceptera att över en miljon människor står utanför trygghetssystemen och att den solidariska finansieringen är på väg att avskaffas?

Miljöpartiet värnar den svenska modellen och ser även med oro på vilka effekter en försvagad fackföreningsrörelse får på arbetsmarknaden eftersom många som lämnar a-kassan också lämnar facket. Vi är öppna för en diskussion med facket om hur den starka organisationsgraden ska kunna bibehållas framöver. Troligen behöver man kunna motivera detta på helt nya sätt i framtiden än med att administrera a-kassan - något som vi vill samarbeta med fackförbunden om. Ett sådant exempel är att facken skulle kunna ta ett större ansvar för arbetsförmedlingen. Ofta har facket bättre kontakter med arbetsmarknaden än arbetsförmedlingen.

Förhoppningsvis kan vi äntligen på allvar få igång en debatt om framtidens trygghetssystem. Då är det viktigt att vi tar avstamp i den verklighet som råder här och nu. Miljöpartiets förslag är ett modernt förslag som kombinerar solidaritet med en gemensam finansiering.

Peter Eriksson

Ulf Holm

Läs mer om