I en ganska kort artikel, publicerad i Corren den 28 juli, uttalar sig Jan-Willy Andersson (kd) om hemtjänst dygnet runt. Två meningar citeras ur artikeln:
"Vad är alternativet om behovet är stort?
- Har man ett kontinuerligt behov av personalinsatser ska man flytta till ett vårdboende, säger Jan-Willy Andersson."
Formuleringen från Jan-Willy Andersson känns minst sagt trubbig, den levereras också i juli månad utan något som helst sammanträde i närtid. Frågan jag ställer mig är om det är en enig äldrenämnd som gjort ett ställningstagande eller är det en formulering kommunalrådet Andersson står för ensam. För visst är det skarpa uttalandet tämligen hårt, tvärt och på gränsen till inhumant?
Numera talar i princip alla om ökad valfrihet och inte minst inflytande för dem som är i behov av hemtjänst. Då levererar värdighetsgarantins parti Kristdemokraterna via Andersson ett dekretliknande uttalande om att "då ska man flytta till ett vårdboende" när hemtjänst krävs hela dygnet.
Visst finns det personer, som av varierande skäl, inte kan eller vill flytta till ett vårdboende. Det kan handla om vårdbehövande som har en familjesituation med hemmaboende barn och/eller ungdomar som gör att familjen måste ha all rätt att hålla samman. Det kan handla om vårdbehövande med en frisk livspartner där livssituationen påverkas starkt av att en annan vårdform närmast tvingas på. Så vad menar du egentligen Jan-Willy Andersson? Är valfrihet och inflytande i kommunal hemtjänst bara vackra ord på papper eller finns det ett reellt innehåll också i verkliga livet för alla dem som nyttjar kommunens tjänster?
Richard Nicke Bremer