Vi, företrädare för Lärarförbundet och det socialdemokratiska partiet, är inte överens i alla sakfrågor om skolan. Däremot drivs vi av övertygelsen att svensk skola behöver breda och långsiktiga uppgörelser i skolpolitiken, som är väl förankrade på riktigt, bland dem som finns i skolan varje dag.
Betygssystemet är en av de grundstenar i skolan som behöver bred uppslutning. Vi kan inte riskera att byta betygssystem vart fjärde år, när eventuella nya riksdagsmajoriteter tillträder. Därför vädjar vi till den borgerliga regeringen att skrota förslaget om betygsliknande omdömen för små barn. Ingen 7-åring blir lyckligare av att bli underkänd och det finns inga krav från professionen på att denna åtgärd behövs.
Medborgarna ställer - och det med rätta - höga krav på vad skolan och lärarna ska åstadkomma. En ung människa som inte blir godkänd ska inte stämplas utan få rätt insatser. Skolan måste möta kravet på ökad måluppfyllelse med inte enbart fler utbildade lärare, utan även fler skolsköterskor, kuratorer, skolläkare och ett utökat samarbete mellan myndigheter som polis, socialtjänst och BUP.
För att nå framgång måste blicken höjas bortom klassrum och skolgårdar. Frågor om barns hälsa, sociala förhållanden, inlärningsstilar och språk måste uppmärksammas ännu mer. Många skolor fungerar bra men skillnaderna mellan skolor och elever med olika bakgrund är alltför stora.
Varje barns kunskapsutveckling är skolans huvuduppdrag. Men vi menar att det råder ett motsatsförhållande mellan en sorteringsskola och en skola som sätter kunskaper i centrum. Det vore ödesdigert att stämpla och sortera bort barn i unga år samtidigt som kunskapssamhället växer sig allt starkare. Skolans huvuduppdrag ska inte vara att sortera ut barnen och ungdomarna.
Skolans uppdrag är i stället att se till att både den elev som har svårigheter kan bli godkänd och få känna tillfredsställelse i att ha klarat av det svåra och den eleven som har lätt för sig och behöver sporras för att utvecklas ytterligare. Det är genom en verksamhet som gör att alla kan utvecklas maximalt som vi så småningom kan få de världsledande spetsforskarna. De professionella lärarna i skolan är utbildade för det. Och det är för detta uppdrag som de måste få mer stöd.
De individuella utvecklingsplanerna är ett fantastiskt bra verktyg för kunskapsutveckling. Genom dessa planer fokuserar man på förbättringsområden och vilka insatser som behöver till för att nå målen. Rätt använda är utvecklingsplanerna ett sätt att fördjupa det gemensamma åtagandet mellan föräldrar, elever och läraren. Bygg vidare på dessa i stället för att införa betygsliknande omdömen för 7-åringar.
Sandra Wahlström
Kent Waltersson