Sveriges Kommuner och Landsting begärde i december 2008 11 miljarder i ökade statsbidrag under 2009 och 2010. Dessa miljarder skulle delvis kompensera för det intäktsbortfall som lågkonjunkturen medförde och beslutet fattades i full politisk enighet. För Linköpings kommun skulle det inneburit ett tillskott av 110 miljoner i år och för landstinget 55 miljoner i år.
Sedan dess har ekonomin försämrats kraftigt. År 2008 minskade BNP och för 2009 förutses ett fall på osannolika 4 procent. Sverige är tillbaka i försämringar av ekonomin som inte setts sedan den borgerliga regeringen styrde landet i början av 90-talet.
Alltfler, även borgerliga ekonomer och opinionsbildare, stödde kraven på mer pengar och snabba besked för att undvika varsel och uppsägningar i kommuner och landsting. Så kungör då regeringen äntligen, efter flera månader av motstridiga besked, att inte ge ett öre för 2009!
Regeringens beslut att ge sju miljarder först år 2010 beskrivs som den stora ekonomiska satsningen i vårpropositionen. Alliansens företrädare i Linköpings kommun och i landstinget håller god min, medan upprördheten i fattiga kommuner och landsting med redan svag ekonomi och hög kommunal/landstingsskatt är stor över alla blockgränser. Satsas inte mer på att motverka den ekonomiska krisen så blir tiderna dystra.
För oss kommunal- och landstingspolitiker är planeringsläget svårt. Ska vi agera samhällsekonomiskt ansvarsfullt och behålla personal och verksamheter? Eller ska vi agera strikt efter kommunallagens krav på balans i ekonomin varje år och förvärra krisen?
Det är underligt att högeralliansen tycker det är viktigt med fasta spelregler för näringslivet, men inte för kommuner och medborgare. Man skapar medvetet otrygghet för löntagarna genom skärpta regler för a-kassa och sjukersättning. För kommuner och landsting har bristen på besked skapat otrygghet och en omöjlig planeringssituation.
De pengar som statsbidragen innebär och som ersätter de frysta statsbidragen kommer inte ens år 2010 att täcka mer än en del av inkomstbortfallet. De kraftigt ökade utgifterna till exempel för socialbidrag tar regeringen ingen hänsyn till. I landstingen har det kärvare ekonomiska läget lett till att många visstidsanställda inom vården redan fått lämna sina arbeten.
Det är bra att statsbidragen är generella så kommunerna kan välja vad pengarna ska användas till. Regeringens omvända Robin Hood-politik kommer att öka skillnaderna i service mellan kommuner och landsting i stora delar av Sverige.
Lena Micko
Mats Johansson
Irma Görtz
Anna-Lena Sörenson