Ung Vänster har inte haft tid och resurser att sätta sig in i frågan om Videgården, skriver ELIN MELANDER, vice distriktsordförande i Östergötland i ett svar till Paul Lindvall (m) angående nedläggningen av ätstörningsenheten i Videgården.
Vi i Ung Vänster tycker att det är beklagligt att vänsterpartiets landstingsgrupp gått med på en nedläggning av Videgården. Men Paul Lindvall vet kanske inte att Ung Vänster och vänsterpartiet inte är samma organisation och därför kan tycka lite olika i vissa frågor. Dessutom är även vänsterpartiet i Linköping kritiskt mot en nedläggning.
Vi i Ung Vänster har till skillnad från Paul Lindvalls partis ungdomsförbund, Muf, inte haft råd att ha någon anställd. Vi sysslar inte med politik på heltid utan vårt arbete sker ideellt. Det är orimligt att vi ska lägga ner tid på att sitta och lusläsa protokoll från landstingsfullmäktige. I bland har vi dessutom bara möjlighet att jobba lokalt med en fråga åt gången och under hösten var detta i Ung Vänster i Linköpings fall antirasism.
I debatten har det kommit fram argument som att det inte finns en tillräckligt stor efterfrågan för att bevara Videgården. Enda skälet vi kan se som stödjer detta är den massiva välfärdsslakt som genomfördes på 90-talet. Den som fört med sig att antalet vuxna i skolan har minskat. När lärarna är färre, klasserna är större och det oftast inte finns skolsköterskor och kuratorer på heltid, så finns det ingen som kan upptäcka ungdomar med ätstörningar, innan det nästan är för sent.
Vi är till skillnad från landstingspolitikerna ute i ungdomars vardag, det är vi som har klasskamrater som lever på ett äpple om dagen. Som ungdomar från hela länet ser vi tydligt behovet av en ätstörningsenhet lokaliserad i centrala Östergötland.
Vi i Ung Vänster är fullt medvetna om att det är för sent att rädda Videgården som institution, men än kan man rädda verksamheten.