Arbetslösheten för forskarutbildade ligger på en hög nivå, särskilt för ny-utexaminerade och den har ökat det senaste året. Inom biologi är arbetslösheten över 13 procent bland nya doktorer i vissa åldersgrupper. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män.
Examinationen av nya doktorer har varit hög de senaste åren. För närvarande är det dock dåligt med nyanställningar. Men det är uppenbart att näringslivet, högskolan och svenskt samhälle i övrigt framöver kommer att behöva just sådan kompetens som de forskarutbildade besitter.
På Sveriges universitetslärarförbund (SULF) arbetar vi därför på alla fronter för att förbättra situationen för de forskarutbildade. Men motståndet är hårt och de värsta motståndarna är vissa välkända universitet.
Statliga arbetsgivare har ett förträffligt instrument för att hjälpa arbetslösa medarbetare att komma vidare. Trygghetsavtalet ger ett ekonomiskt skyddsnät och hjälper individer att övergå till anställning utanför högskolesektorn. Det är en omställningsförsäkring, en av de bästa på arbetsmarknaden. Alla statliga arbetsgivare betalar en avgift för sina medarbetare, inklusive doktoranderna med tjänst. Avgiften är en slags försäkringspremie.
Ungefär 40 procent av landets anställda doktorander finns på sådana lärosäten som även anmäler sina doktorander till Trygghetsstiftelsen om de blir arbetslösa, däribland Lunds och Stockholms universitet. Däremot sticker bland andra Linköpings universitet huvudet i sanden. Här vill man uppenbarligen slippa se individernas bekymmer och slippa ta ansvar.
Personalcheferna vid universiteten uppger att de sinsemellan har kommit överens om att inte ta hand om en enda doktorand. Och detta trots att Trygghetsstiftelsen både år 2000 och 2004 har meddelat att den kommer att bistå de doktorander som anmäls dit.
Det är omöjligt att förstå varför Linköpings universitet helt kallhamrat blundar för de svårigheter doktor-anderna har. Universitetet betalar avgiften för doktor-anderna men låter bli att anmäla dem till Trygghetsstiftelsen. Har universitetsstyrelsen beslutat om detta medvetna och överlagda slöseri? Det är ett slöseri med såväl mänskliga resurser som statens pengar. Hur kan ledningarna för universitetet, fakulteter och institutioner godta en cynism som innebär att vissa personalchefers överenskommelse blir överordnad alla andra skyldigheter?
Universitet och högskolor behöver frihet för att fungera väl. För det mesta kan de också förvalta friheten väl. Men när det gäller doktor-andernas situation visar lärosätena att de inte klarar av att ta sitt ansvar.
Från Sulf:s sida kommer vi att fortsätta arbetet för doktorandernas väl. Vi hoppas att även föräldrar, andra anhöriga till de arbetslösa och vanliga medborgare ska reagera mot maktens arrogans. Men allra mest hoppas vi att universiteten ska ta sitt förnuft till fånga och ta sitt ansvar genom att anmäla de arbetslösa forskarna till Trygghetsstiftelsen.
Någon ökad kostnad innebär detta som nämnts inte, bara att medarbetare som gjort en viktig arbetsinsats behandlas schyst.
Debatt