Corren avslutar lördagens ledare om ÖB och försvarsmakten med en undran om inte det är dags för Syrén att överväga om han är rätt man för sitt jobb. Det gäller då framförallt de mot försvarsberedningen avvikande uppfattningarna om "hotbilden mot Sverige".
Sveriges försvarsberedning konstaterar i politisk enighet att det i dag inte existerar något militärt hot mot Sverige. Det är i stället klimatförändringar vi skall vara rädda för. Detta sägs alla vara överens om. Utrikespolitiska Institutets chef Tomas Ries tycker annorlunda och märkligt nog har också våra närmsta grannar en helt annan världsbild. I vare sig Norge, Finland eller Estland tror man på denna rosaskimrande verklighetsbeskrivning. Där vet man att dagens bild av omvärlden är just dagens. Den säger ingenting om utvecklingen 10 -15 år framåt i tiden. Vilken överjordisk klokhet besitter våra politiker som så säkert kan skåda långt in i framtiden? Det går oerhört fort att avrusta, men tar mycket lång tid att rusta upp - och då till mycket höga kostnader. Det går ingen pyroman lös idag. Bra - då kan vi säga upp brandförsäkringen.
Den andra delen av dagens problem är ekonomin. Men här måste man i stället se bakåt i tiden. Att försvarets ekonomi till stor del skötts av goda militärer men ekonomiska amatörer är tradition. Redan på 90-talet var det uppenbart att en proffsigare ekonomistyrning var nödvändig. Det har sedan dess anställts en del ekonomer, men systemen är i stort desamma. Ekonomistyrningsverkets agerande de senaste dagarna, med krav på ett uppföljningssystem värt namnet, borde kommit för många år sedan. Varför har det dröjt så länge innan någon ställde krav på uppföljning och redovisning? Det har tydligen varit begripligare för politiker att fajtas för det egna regementet.
Håkan Ericson