Hassan Asad har bott i Göteborg med hela sin familj i åtta år. Plötsligt har han, på grund av "säkerhetsskäl", vägrats förlängning av sitt uppehållstillstånd och ska nu avvisas till Jordanien, där han riskerar tortyr.
Utan att få veta vad han anklagas för, utan att kunna bemöta anklagelserna.
Vill vi ha det på det här viset? Vill vi bli sittande med samma fadda smak av rättsövergrepp i munnen, som när Ahmed Al Agiza och Mohammad Al Zery utvisades till tortyr i Egypten?
Tidigare utrikesminister Thomas Bodström frågar kritikerna: "Hur ska vi göra i stället med personer som misstänks för terrorism?"
Svaret är så enkelt att man måste ha en toppolitikers maktbaserade världsbild för att inte förstå det:
Vi ska inte utvisa någon utan att vare sig de eller vi får veta varför. Ska Hassan Asad, eller någon annan, utvisas på grund av terroranklagelser måste dessa anklagelser visas fram och prövas.
Vi svenskar är med rätta stolta att Sverige är ett rättssamhälle och en demokrati. Det första betyder att hos oss ska ingen ska drabbas av påföljder för påstådd brottslighet utan att ha fått en ärlig chans att försvara sig. Det andra betyder att folkets åsikter ska räknas, och att vi alla har ett visst ansvar att protestera när vi tycker att saker går fel till.
Om vi inte får veta skälen till en utvisning blir det omöjligt för oss att skapa oss en åsikt i frågan och göra denna åsikt känd för politikerna. Det får inte hända - inte ens i säkerhetsfrågor. Inte ens för att hålla bra kontakter med mäktiga främmande stater.
Varje gång det händer urholkar vi vår demokrati.
I Egyptenfallet hände allt avsiktligt så snabbt att ingen hann reagera, men nu finns det mer tid. Att skriva på namninsamlingen på www.namninsamling.com/hassan är ett sätt att visa vår regering att vi vill känna oss stolta över att vara svenskar igen - för just nu är det omöjligt.
Martin Björnsson