Lisa Abramowicz ondgör (6/2) sig över omvärldens krav på Israel att söka dialog med Hamas. Hon menar att Hamas nekar Israel rätten att existera och att de vill fördriva eller döda alla judar.
Abramowicz har förbisett poängen med förhandlingar. Målet med förhandlingar är att söka lösningar där alla parter vinner något. Först 1993 i anslutning till Oslo-avtalet erkände PLO Israels rätt att existera och vice versa. Dialogen föregick erkännandena - inte tvärtom.
Israels strategi i Gaza har varit kontraproduktiv.
Kollektiva bestraffningar av civila har ökat stödet för Hamas. Det i kombination med vikande förtroende för PLO gav Hamas valsegern 2006. Dialog med Hamas är nödvändig därför att Hamas dels utgör fienden och dels åtnjuter ett visst folkligt stöd. Möjligen skulle Hamas, trots försök till dialog, neka Israel rätten att existera och då blir det förstås inte heller fred.
Men Israel har allt att vinna på att göra det så kostsamt som möjligt för Hamas att tacka nej. Om villkoren upplevs tillräckligt gynnsamma för palestinierna är det rimligt att stödet för extremisterna minskar ifall dessa nekar dialogen.
Problemet är att Israel inte försökt vinna palestiniernas själar. Till exempel togs i början av 1990-talet 40 procent av Israels färskvatten från Västbankens och Gazas grundvattenlager. Samtidigt förbjöds palestinier på Västbanken att borra djupbrunnar. Ghettoiseringen av palestinier i Gaza kan därför inte isoleras från andra livsöden på de illegalt ockuperade områdena. Det krävs ett samlat grepp kring frågor om illegala bosättningar, en mur i strid mot internationell rätt, kollektiva bestraffningar, handel och så vidare.
Då kommer stödet för palestinska extremister att minska, men i gengäld riskerar judisk extremism öka. Är det de som förhindrar en rättvis fred?
Niklas Nyström